Se.

15:04.

Hej hej, hallå dagboken.
Idag har jag laddat ner så mycket 90's pop, som jag bara har kunnat.
Vad är egentligen en söndag, utan pojkband?

Dagens hiss: 90's pop, såklart!
Dagens diss: MTV har "Cribs" weekend. Jag vill se "My super sweet sixteen".

YOU RAISE ME UP, SO I CAN STAND ON MOUNTAINS!

Se.

20:33.

Ny information gällande Roberts död:
-det var ingen oväntat överdos, utan ett planerat självmord.
-Roberts död misstänks ha inträffats 22-23/5, och inte 27-28/5.
-Robert låg död i sin lägenhet i ett flertal dagar innan hans kropp blev funnen.

Se.

10:12.

Natten 27-28/5 lämnade Robert livet på Jorden, för att leva ett enklare och lyckligare liv i Nangijala.

Under 10½ år levde jag, dag efter dag, med missbrukare runt mig. Mitt hem var även tillhåll för de missbrukare som mina föräldrar presenterade som vänner. De tillbringade timmar, näst intill dagligen, i mitt hem -och med tiden så blev de även mina vänner.
Knarklivet och missbrukarna var en del av min vardag, det var allt som jag kände till i livet. Jag tydde mig, mer och mer, till dessa olyckliga människorna och de kom mig nära.
Men alla missbrukare förföljs av självaste Döden.
Jag upplevde förlust efter förlust -och jag har varit nära att förlora även min mor, ett flertal gånger.
Döden. Denna opålitliga jävul som orsakar oss all denna smärta och sorg.

Mina föräldrar lämnade knarklivet bakom sig, sommaren 2000.
Jag var naiv nog att tro att förlusterna nu låg bakom oss. Vi kom till vägskälet och valde att vandra vidare på en väg vi inte var familjära vid, samtidigt som våra vänner inte fann vägen ut ur deras missbruk.
Jag var så naiv. Hur kunde jag någonsin tro att knarklivet skulle ta avstånd från oss, trots att vi tog avstånd från det?
De missbrukare som fortfarande är fast i sina missbruk påverkar oss än. En gång var de en stor del av våra liv och vi kommer aldrig att glömma bort dom. De missbrukare som en gång sveks av sin största kärlek, de var en gång en stor del av våra liv. Vi kommer alltid att minnas dom, de kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Vi kommer aldrig att bli fria knarklivet. Vi kommer aldrig att bli fria från dessa förluster.

Men det värsta är att jag har förlorat så många i min närhet, att jag har börjat stänga av mina känslor.
Jag låtsas att försluten varken inte påverkar mina tankar, mina känslor eller mig.
Men herregud, mitt hjärta bär på en sådan sorg. Ibland tror jag att mitt hjärta inte är stort nog för att klara av en till förlust. Det känns som att mitt hjärta kommer att fyllas och explodera, det känns som att jag kommer att dö vid den explosionen.

Nangijala har blivit ett hem för så många av våra vänner.
Jag hoppas att de sitter nere vid ån och metar. Att deras sorg är ersatt av glädje och lycka. Att alla deras dagar är fyllda av äventyr -andra äventyr än vad de i missbruket tvingades vara en del av.

Alla mina vänner, vi ses en gång i Nangijala.
Då får ni lära mig att rida. Om det finns en svart häst, så vill jag ha den.

Ni finns alla i mitt hjärta och jag lär aldrig glömma bort er.

Se.

15:38.

Det var mycket länge sedan som jag kände ork, lust och glädje. Men nu, vissa dagar, så känner jag att både vill och orkar lämna lägenheten. Vissa dagar känner jag till och med glädje, även om den endast kommer stundtals.

I helgen skall jag infinna mig på Vallås, för att fira Erikas 18-års dag. Om jag skall presentera henne kortfattat, så kan jag säga att det är Sebastians kompis Robins flickvän som är Erika.
Och Sebastian kan inte följa med. Men jag skall gå dit ändå.
Jag är både orolig, nervös och en aning rädd. Men jag skall gå dit ändå.
Och jag vill gå dit. För en gång skull, så känner jag att jag vill gå på fest och träffa människor. Jag tror att det kommer att bli roligt. Jag skall i alla fall ha den inställningen.

Ibland så känns det att jag är på väg upp igen.

Se.

12:00.

Igår piercade Elina medusa på mig och det gick vägen -sjätte gången gillt!
Det storblödde. Jag svär mannen, jag hade blod i hela ansiktet och i hela munnen. Det slutade verkligen inte, så fort vi tod bort bomullen så var jag nedblodad igen.
Of course så tappade jag labretten i avloppet, så jag fick låna en labrett som jag hade i underläppen. Så idag blir det att besöka Kittys för att köpa en ny. Jag hoppas att de har 1.2:or i 0.10 längd, för det har de inte på Lilla Berlin.
Men nu har jag medusa och det känns gött (:
Om ni har klagomål på att ni tycker att jag har för många piercingar, håll dom för er själva. Jag bryr mig inte det minsta om vad ni tycker.

Elina, bruden <3

Se.

09:27.

Hej hej, hallå dagboken.
I natt drömde jag att jag hittade en 50-öring.

Någon gång under dagen skall Elina das bryd anlända till utlandet Andersberg.
Sannerligen så hoppas jag att hon hinner hit före anti-piercing-pojkvännen Sebastian. För om piercing redan har gjorts, så är där no turning back. Men det innebär inte att han kommer att lägga gnällandet på hyllan.
Han kommer även lägga negativa kommentarer på min nyklippta frisyr. "Jag vill inte att du ska ha så kort hår..." Men jag skall få be att än en gång tala om för honom, att det är inte kortare än vad det brukar vara. Jag mäter med fingrarna, för det är bara på det viset som jag kan klippa mig själv. Så take a chill, grabben.
Om han inte vill ha en brud med 1 centimeter kort hår och många piercingar, varför valde han mig ifrån början?
Sure, det är klart att jag vill att han skall se mig som attraktiv. Men alla vet att ens "riktiga" sidor kommer fram senare i ett förhållande.
Männen ligger och fiser helt öppet, för att sedan kommentera ljudet och lukten. Brudarna blir tjockare och tjockare. Och även de sistnämnda börjar erkänna att även de har behovet att skita och fisa -och alla brudar försöker få sina män övertygade om att brudar varken skiter eller fiser, men OOOOOOOOM det skulle ske av någon oförklarlig anledning, så luktar det faktiskt som rosor.
Okej, jag har aldrig förnekat att jag fiser och skiter. Och jag gick upp i vikt p.g.a. medicin. Så min "brudiga"-förhållandeförändring är att jag ändrar mitt utseende genom hårklippningar, piercingar och tatueringar.
Och behöver inte försvara mig, för jag VET att min man fiser...och att han finner glädje i att kommentera både ljud och lukt.


Jag är en kvinna som länge har väntat på "den rätta", och nu tror jag att jag har funnit honom.
Men jag har ett problem.
När vi tillbringar nätterna tillsammans, så kan jag inte bajsa. Jag vill inte att han ska titta på mig när jag kommer ut från toaletten och tänka att "nu har hon bajsat".
Jag tycker att det här är jättejobbigt, inte bara för att jag inte kan bajsa utan för att jag får så himla ont i magen.
Jag tycker verkligen om den här mannen och jag vill att det ska fungera mellan oss. Snälla hjälp mig!
Hemmets Journal har adressen.

Smygbajsaren.

Se.

20:21.

Hej hej, hallå dagboken.
Idag köpte jag ytterligare en labrett, att ha i medusa. Ett köp som egentligen är ganska överkurs.
Men jag glömde att hämta ut Lamotrigin på apoteket. Så nu har jag inte tillräckligt med mediciner imorgon.
Heja mig, vad jag prioriterar bra!
När jag vaknat imorgon, måste jag cykla till apoteket för att hämta ut medicinen. Och jag menar MÅSTE. Annars blir jag svart, svår, deprimerad och självmordsbenägen. Så kanske skall jag istället köpa en flaska rödvin och ett par rakblad.
Neeeeeeeeeeej. Ehe he.

Det blir fler utflykter, än apoteket, för min del imorgon. Jag skall nämligen berusa mig tillsammans med Maaaaaalin.
Ett par glas vin, ett par öl och sedan krogrunda.
Jag hoppas på ett dansgolv och lite "plocka äpplen".
Och på söndag, i många fall kallad "dagen efter", så skall jag underhålla mig med Elina, das bryyyyyd!
Fina Elina skall misshandla min läpp (:
Medusa here I come!

Det kan inte bli annat än en bra helg!

Tack och hej, din mama är gay.

Se.

21:35.

Min fars sambo presenterade sig, en gång, som min styvmor.
Jag ville döda henne.

Se.

14:03.

Hej hej, hallå dagboken.
Igår hittade jag en 50-öring.

Inte nog med det:
-kanylerna hämtades ut och himla glad blev jag över det.
-jag blev utbjuden på en fika av världens bästa Hansson.
Och tydligen så ansåg han att det inte räckte med att han bjöd på fikan, nej då. Han gav mig en mycket försenad födelsedagspresent -nämligen en BD-tröja! Vilket var himla passande, då min gamla är hemskt liten.
-på kvällen fick jag ytterligare en försenad födelsedagspresent, av mannen min -nämligen den tredje säsongen av Beverly Hills 90210! Jag kissade nästan lite :D

Se.

18:59.

Great, grannen har fest.
Och ja, han och hans coola polare börjar supa redan runt 18-19 tiden.
Runt 03-04 tiden brukar de coola kidsen vingla hem.
(Jag kan inte räkna alla gånger som jag har ringt till Securitas och klagat.)

Dom skriker, sjunger (skriker), springer i trapphuset, har djupa deprimerande snefylle samtal utanför min ytterdörr och klottrar i trapphuset. Och vet ni var det bästa är? Dom stänger varken balkongdörren eller ytterdörren, så alla oljud hörs 10 gånger tydligare och högre än vad det hade gjort om de bara stängde efter sig.
Åh, jag vill vara deras bitch.

HAALLELUJAH, HAALLELUJAH, HALLELUJAH, HALLELUJAH, HALLEEJUAAH!

Se.

11:46.

Hej hej, hallå dagboken.
Igår fann jag en enkrona på torget.

Och inte nog med det:
-jag inhandlade en labrett, så nu har jag tre labretter istället för två labretter och en ring. Och min ring i näsan är utbytt mot en silverpärla. Nu är det bara öronen som har ringar.
Och snart har jag min efterlängtade medusa <3
-jag inhandlade födelsedagspresenter till Erika.
Och herre min je, vad roligt jag kommer att ha när jag slår in de! Bratzpapper, för mycket snören och ett grattiskort där "grattis" stavas "gratis" och vissa bokstäver är skrivna åt fel håll.
-jag inhandlade även presenter till min cykel.
Den skall pimpas, så jag köpte en tuta, färgglada kulor som man sätter i hjulen och pom-poms som sätts fast på styret.
Jag älskar 3-årings saker <3

Tack och hej, puss på mig!

Se.

21:56.

Desperate Housewives blonda sexbomb Edie Britt, dog i en bilolycka.
Ingen big deal, kan ni tänka. Ni tänker cheeseburger, jag tänker big mac.
Edie avled, vilket innebär avsked. Avsked, påhittat som verklighetsbaserat, får mig att bli emotionellt instabil. Förlusten, som inte är min, den gör jag till min.
Var gång jag beittnar ett avsked, så far mina tankar tillbaka i tiden -till den tiden då mina föräldrar fortfarande var aktiva missbrukare. Till den tiden då min far en, så fint kallat, "kåkfarare".
Min mors namn, och mitt namn, stod alltid med på fängelsets besökslista. Varenda besök gick till på samma sätt. Det var som att besöken var förskrivna manus, och våra samtal var repliker.
Samma inrutade mönster.
När besökstiden var över så gick vi tillsammans, som en familj. Som en sagofamilj, som på söndagar går på en utflykt och har pick-nick på ett berg någonstans. Dom kunde ta varenda steg tillsammans. Vi fick gå skilda vägar efter 20 meter, när korridoren nådde sitt slut.
Avskeden...
Jag grät aldrig, när jag kramade pappa för att sedan lämna honom kvar.
Jag grät aldrig, för jag ville inte att pappa skulle bli ledsen. Jag ville inte att han skulle vara ensam och ledsen. Mamma och jag hade varandra. Pappa var ensam, bland en hel drös av andra interner.
Avsked, påhittat som verklighetsbaserat, får mig att bli emotionellt instabil. Förlusten, som inte är min, den gör jag till min.
Men idag kan jag gråta. Jag tillåter mig själv att bli ledsen och gråta.
Vid varenda avsked, så tänker jag på min far. Och, till alla avsked som jag bevittnar i dagsläget, gråter jag för att jag en gång, gång på gång, förlorade min far.
Och för att jag inte visade att
jag älskar honom.

Se.

11:52.

Jag har världens sötaste kusinvitamin.

Så det så!

Se.

10:38.

Rastegar feat. Nordman - Livet som en värsting.

Vem av vänner där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Vem av vännerna där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Det hela började i skolan med bra betyg
skötte alla läxorna även om dagen var dryg
Varje dag som du vandrade hem gick du och tänkte
hade fastnat för en tjej det var där ifrån början det hände
Vågade inte ta steget, självsäkerheten var låg
Hon skrattade åt dig nästan varje gång ni sågs
hur skulle du göra för att hon skulle börja tycka om dig?
Hon hängde ju med dom tuffaste som alltid hade folk runt sig
Du började fundera hur du skulle bli som dom
för en dag så kanske det var dig hon var med, och dig hon tyckte om?
Du bestämde dig för att gå fram och fråga om en femma
utan att tänka, på vad som i framtiden skulle hända

Du fanns där på deras sida när dom behövde dig
När du själv ropade på hjälp, ingen hörde dig
Du hamnade i fel spår och undrade vart kärleken tagit vägen?

Vem av vänner där ute var äta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Vem av vänner där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Dina första bloss var röka, alla skratta
Visste inte att det var så här lätt man kunde fasta?
Du började skolka, hamnade i fel umgänge
men du tänkte, "skitsamma jag har ju kommit närmare henne"
Dagarna gick och du hamnade djupare i drogerna
din vardag hade förvandlats till, rizzlan, biten och lågorna
Ni lärde känna varann lite bättre och du ville imponera
så du började trycka i dig hormoner och tränade mera
Sålde mängder av droger, humörsvängningarna kom
dom som inte hade betalt när dom kritat, fick en omgång
I hennes ögon var du inte längre en färsking
Du fick hennes uppmärksamhet, hon såg dig som en värsting

Du fanns där på deras sida när dom behövde dig
När du själv ropade på hjälp, ingen hörde dig
Du hamnade i fel spår och undrade vart kärleken tagit vägen?

Vem av vännerna där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som ett värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Vem av vännerna där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Ur kontroll, ur balans i hela livet
du gjorde dig ovän med alla och befinner dig mitt i krigen
Bruden hamnade på behandling och la ner allt
Don slutade att se upp till dig för det var inte längre ballt
Och där stod du deprimerad, fortsatte droga
Nära överdosen för att dämpa din plåga
var det värt att leva på det här sättet?
Från skolan med bra betyg till stamkund på häktet
Inom dig så döljer det sig en snäll människa
som egentligen vill sprida värmde, behandlade folk illa
Ta dig ur situationen, hur långt ner du än har ramlat
Anhöriga gråter när dom ser vart du hamnat

Vem av vännerna där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en värsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Vem av vännerna där ute var äkta?
Vem brydde sig vart du hamnat eller gjort?
Livet som en färsting var soft för en stund
men det hela vände lika fort

Se.

22:14.

God natt, Sverige.
Jag håller tummarna och önskar att den kommande natten inte blir som de senaste.
Det sista jag vill, är att vakna imorgon och upptäcka nya skärsår. Men under nätterna före morgondagen, så vill jag inte mer än att skära sönder mig. Under de nätterna, så vill jag förstöra mig totalt. Jag vill att jag skall vara lika förstörd på utsidan, som är på insidan.
Morgonen efter, så vill jag fortfarande jämna mig själv med marken -men under dagtid, så stannar mitt självdestruktiva beteende kvar i ett självdestruktivt tänkande. Det är först under den kommande kvällen, som mitt självdestruktiva beteende går över från ett tänkande till ett handlande.
Jag håller tummarna, i natt.
Gör ni, det med.

Se.

13:20.

De senaste 5-6 nätterna har jag överdoserat sömnpreparat och lugnande och svalt ner tabletterna med vin. Därefter har jag utfört självdestruktiva handlingar, utan hämningar.
Jag besitter inte ett enda minne, inte ifrån någon av nätterna. Men jag har märkt att tabletterna har minskat i antal, att vinet är slut och att mitt ben är sönderskuret.
Totala blackouts.
Och det här har jag alltså gjort samtidigt som Sebastian har varit hemma. -det har alltid varit ett "big no, no". Och jag känner oro och rädsla. Om jag har gått över den gränsen, så är risken stor att jag kan gå över fler gränser.
Aldrig har jag överdoserat tabletter, om jag inte har varit övertygad om att jag skall ta livet av mig. Och aldrig har jag svalt ner tabletterna med alkoholhaltiga drycker.
Vilka omedvetna önskningar och planer har mitt undermedvetna?

Se.

21:38.

I Göteborg förlorade jag min bästa vän.
Kanske förlorade jag inte, kanske gav jag upp.
Kanske vet han inte varför.

(Men jag vet.)

I Halmstad fann jag en ny bästa vän.
Många bra vänner, i en bästa vän.
Många dåliga vänner, i en bästa vän.
Påhittade repliker, men inga vita lögner.

En naiv lösning, ett sämre substitut.
Men förbrukad tillit är förbrukad.
En naiv lösning, ett inbillat bättre substitut

Kanske vet han inte varför.

(Men jag vet.)



---



Frågan var: "Varför mår jag sämre?"
Svaret var: "Du tittar på svaret var dag."

Se.

19:16.

Bänken på gården var mycket inbjudande, så jag slog mig ner för att fylla mina lungor med gift.
Solen sken, den bländade mig och fick mig att svettas som en gris (:
I alla fall.
Där satt jag, på bänken, i min god ro och njöt fullt ut av min försämrande hälsa. Och mina sjukliga svettningar, så klart. Men helt plötsligt, så stördes min rofyllda sinnesstämning -av säkerligen tio små skitungar, av det manliga könet.
Jag satt, helt fridfullt, och störde inte en själ genom mitt beteende -jag satt avsides och yttrade inte ett ord. Men dessa små monster tycktes anse att jag var ett passande offer, för deras busstreck. Så, helt plötsligt, far det cyklar och sparkcyklar av alla dess former och färger mitt framför mig. Ett barn lyckades även med att krocka med bänken, som jag satt på.
Självklart blev jag förskräckt och bestört. Vem låter sina barn vara barn, i dagens samhälle? Det är helt oacceptabelt.
Fortsättningsvis.
Där far de små liven fram och tillbaka och fram igen. Själv så fruktade jag, inte bara för mitt välbefinnande, utan även för mitt liv. När finner de inte tillfredställelse genom att krocka med bänken längre, när kräver de större utmaningar?
Till min totala lättnad, så valde de kommande mansgrisarna att inte orsaka mig mer lidande än nödvändigt.
Men jag undrade fortfarande: vad leker de? Då fick jag mitt svar: ett av barnen skriker of the top of his lungs
"Spring, snuten är efter dig!"
Strax därefter så blir en av tjuvarna tillfångatagna och fördes till fängelset, som bestod av ett cykelställ.
Vad sött, tänkte jag för mig själv. De leker tjuv och polis.
Kanske övar de för framtida yrken? Det är vanligt med lagbrytare nu för tiden, och de består av samma hierarki. Småtjuvar, som till exemptel väskryckare är väldigt lågt stående. Inbrottstjuvar har högre rang. Knarkarna utser de högsta hönsen, nämligen langarna. Pedofiler, våldtäcktsmän och andra sexualförbrytare är inte accepterade, utan får även avsitta sina fängelsestraff på andra avdelningar, ibland andra fängelser, än de "vanliga" internerna.
Men vad ska man säga? Det är ändå Andersberg...

Se.

13:18.

Jag vill gråta, konstant.
Med hjälp av psykvården, borde jag må bättre -men jag mår sämre, än vad jag har gjort på länge.
Jag vill gråta, hela tiden.
Och suget efter rakblad, är så starkt. När jag inte skär mig, så tänker jag på att skära mig.
Jag vill gråta, konstant.

Hur hamnade jag här, igen?

Se.

22:17.

Hej hej, hallå dagboken -igen.

Dagens diss och dagens hiss, skall jag försöka dela ut.
Jag har dock inte funderat på någonting som är särskilt bra eller särskilt dåligt, idag. Så jag får komma på någonting, på stående fot.

Dagens hiss: The Sims, tidernas absolut bästa datorspel någonsin!
En ren gissning är att jag har suttit framför datorn och spelat, detta underbara spel, i åtta timmar.
Min hund nådde alla karriär-toppar, blev åldring och pensionerades, för att sedan avlida av ålder. Jag adopterade en ny valp, lärde den alla kommandon och skaffade henne ett jobb. Hon nådde karriär-toppen och jag skaffade henne ett arbete inom en annan karriär. Nu har hon snart kommit till toppen även där. Hon är alltså inte ens vuxen, utan allting har hänt när hon varit valp -vilket är cepe.
Min sim träffade en främling, som hon blev vän med, bästa vän med och sedan bästa vän föralltid med. Som grädde på moset så blev dom två förälskade och nu älskar dom varandra, typ hutlöst. Fast jag vill inte ha någon man, det är roligare att dejta.
:D
Åtta timmar, alltså. Om inte mer.

Dagens diss: MTV:s serie "My super sweet 16".
Jävla, bortskämda snorungar -skärp er och skaffa er lite vetskap om hur världen fungerar!
Se det tidigare inlägget, angående mina åsikter om "My super sweet 16".

Tack och hej, leverpastej.

Se.

14:26.

Hej hej, hallå dagboken.

Det är "My super sweet 16"-maraton på MTV, det har det varit sedan igår förmiddag.
Det gör mig förvirrad och förbannad, när jag ser hur extret bortskämda de skitungarna är. Det räcker inte med att föräldrarna betalar extremt många tusentals dollar på "den perfekta festen", med en over the top lokal och kändisar som uppträder, utan skitungarna kräver flertalet klänningar med matchande skor -som även det kostar tusentals dollar. Men slutar det där? Nej. Trots att föräldrarna, oftast, betalar över 1 000 000 svenska kronor, så kräver de bortskämda divorna att få den hetaste bilden -och den skall vara stylad, för den håller ju inte måttet annars. Den skall lackas i en färg som egentligen inte finns tillgänglig och en logga med skitungens namn är näst intill ett måste. Och körkortet skall föräldrarna betala, såklart.
Under gårdagen så fick jag det totala psykbrytet! Den satans divan fick sin perfekta fest, sina perfekta klänningar och specialtillverkade skor -inte bara ett par, utan sex, sju par. Men trots detta så var bruden missnöjd med sin födelsedag. Men kanske så blev hon mer nöjd när hon fick sin over the top bil, som var stylad till max. Men lyssna på det här: BRUDEN HADE INTE ENS KÖRKORT! Idioterna till föräldrar köpte den hetaste bilen på marknaden, trots att dottern inte har tillstånd att köra den!!!

Jag minns inte min sextonde födelsedag, men jag kan gissa mig till att jag inte ens hade en lägenhetsfest och mina presenter var antagligen inte värda tusen kronor. Det förvånar mig inte om jag gick runt barfota i pyjamas hela dagen och åt makaronpudding till middag.
När jag fyllde femton så fick jag mitt EU-körkort betalt och en begagnad EU-moppe. Det var världens hetaste present i min värld.
När jag fyllde arton så fick jag femtusen kronor av min far och tusen kronor av min farmor. Mamma gav mig, om vanligt, många presenter som inte är så kostsamma -men som har ett högt värde för mig.
Hade jag varit lyckligare om mina föräldrar hade skämt bort mig, så som divorna i "My super sweet 16"? Nej. Ni kan ju tänka er hur kasst divorna kommer att klara sig på egen hand senare i livet. De kommer att leva på pappa, i resten av sina liv.

Tack och hej, leverpastej.

Se.

14:09

Hej hej, hallå dagboken.
Det var mycket länge sedan som jag lade upp "dagens hiss" och "dagens diss", så idag skall jag ge det ett försök.

Dagens hiss tilldelar jag Shannen Doherty, för att hon är en otroligt vacker och begåvad skådespelerska.
Sedan skadar det inte att hon är med i min absoluta favoritserie, genom tiderna -Charmed!
Prudence Halliwell <3
Och en eloge till hennes agerande i Beverly Hills 90210.
Brenda Walsh <3

Dagens diss tilldelar jag Aaron Spelling, som gång på gång, gav Shannen Doherty stora roller i sina serier -men även gav henne sparken fran varenda serie.
Och att välja Alyssa Milano framför Shannen Doherty!? What a mad man!

Det var allting, för stunden.
Tack och hej, leverpastej!

Se.

19:28.

Hej hej, hallå dagboken.
Intervju-delen i min utredning angående diagnos är avklarad. Det var under gårdagen som jag hade mitt sista möte med psykolog Mikael.
Intervjun tog sammanlagt 6-8 timmar, vid tre olika tillfällen -på mindre än tre veckor.
Ni kan omöjligt förstå den lättnad jag känner, nu när jag vet att jag inte behöver ha fler möten med Mikael. Efter varannat svar som jag gav honom, svarade han: "Det är någonting som du behöver jobba med." Va!? Behöver jag förändra mitt tankesätt och handlande kring självdestruktiva gärningar och suicid-planeringar? Jag som ansåg att mitt dåliga mående och själdestruktiva beteende var ett tydligt tecken på att jag lever det perfekta livet! Jag som ville stanna kvar i denna sinnesstämning till min död.
PLUS, PLUS! När jag besvarar hans frågor gällande mitt levnadssätt, så svarade han: "Jag tycker inte att du verkar må så dåligt..." HALLÅ!? JAG SITTER OCH BERÄTTAR FÖR HONOM, ATT JAG HAR BEGÅTT SJÄLVMORDSFÖRSÖK OCH FORTFARANDE PLANERAR DET ULTIMATA SJÄLVMORDET. JAG BERÄTTAR ATT JAG, OFTAST, BEGÅR SJÄLVDESTRUKTIVA GÄRNINGAR 4-5 GÅNGER I VECKAN, ATT JAG, STORA DELAR AV DAGARNA, FANTISERAR OCH ROMANTISERAR DEN SJÄLVDESTRUKTIVA LIVSSTILEN. OCH JAG "MÅR INTE SÅ DÅLIGT"!?
När intervjun hade nått sitt slut, berättade han att min preliminära diagnos inte längre är Bipolär, utan Borderline.
Lilla, lilla psykologen.. Jag "mår inte så dåligt", men jag är faktiskt psykiskt sjuk?

---

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:


-gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer

-uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering

-uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla

-visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).

-vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självskadande handlingar
är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)

-känner en kronisk tomhetskänsla

-uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)

-har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Se.

19:17.

Allting som du aldrig sa, allting som du aldrig tänkte säga -låt det vara osagt.
Allting som du sa i stället, allting som du tänkte säga i stället -låt det vara osagt.
Det du skulle ha sagt, det skulle jag inte ha trott på.



Du blev min bästa vän -nu har jag förlorat ännu en.

Se.

10:04.

Jag mådde bra, sedan blandade jag sömntabletter med vin och vaknade upp med bandage runt benet.
(Natten 2/5 - 3/5)