Se.

19:58.

Elva dagar har passerat sedan jag senast uppdaterade det här fanskapet.
Elva dagar.
Det är mycket som har hänt under dessa dagarna, men när jag tänker tillbaka på dom så ser jag ingenting. Ingenting som är värt att nämna.
Tidigare kunde jag dela med mig av allting, så väl som ingenting. När jag påbörjade de flesta ingentingen, så brukade dom utvecklas till ett av någontingen.
Men så är det inte i dagsläget.
Nu utvecklas inte ingenting till någonting, någontingen utvecklas till ingenting.

Nu skall vi se;
Fråga mig om hur jag mår, och jag svarar genom att rycka på axlarna och säga "åt helvete" med ett ganska så muntert tonläge.
Det är så det är, dag efterdag. De där dagarna efter de tidigare dagarna, de har varit så många dagar att jag inte har en svensk fasad längre.
Jag svarar inte längre med de där sverige-lagom svaren.
"Hur mår du?"
"Jodå, jag mår bra."
Fast det gör lagomsvensken inte egentligen, hon svarar så för att det är så man skall svara.
Lagomsverige, mellanmjölk, svenssonfamiljer, Volvos, Ikeamöbler.
Precis som alla andra.
Jag inreder med Ikeamöbler, för det är billigast. Jag dricker mellanmjölk, för lättmjölk smakar mer som vatten än som mjölk och standardmjölk smakar nästan som grädde.
Jag svarar sanningsenligt, jag mår dåligt som fan. Jag mår inte sverigelagom, hälften bra och hälften dåligt. Jag mår kasst som in i helvete.
Efter ni har frågat mig om hur jag mår, efter att ni har fått mitt icke traditionella sverigesvar, så ser ni ofta åt ett annat håll eller så låtsas ni inte om mitt svar alls. För Sverige är inte vana det där.
Mellanmjök.
Precis som alla andra, så måste jag gå till en mataffär för att inhandla just mat. Fast skillnaden är att "Eva 43" sminkar sig och fixar håret sådär lite halvdant, medan jag är osminkad och har samma frisyr som jag vaknade med för flera dagar sedan. Och samtidigt som "Lena 36" nästan har valt sina kläder med stor omtanke, bara för att gå till Hemköp och handla smör och Aftonbladet, så går jag in på samma Hemköp i samma pyjamasbyxor som jag inte bara sov i förra natten, jag hade faktiskt på mig dom i måndags också...och idag är det, Gud bevare mig väl, torsdag. Jag går där, i pyjamas och random tröja, osminkad och med morgonfrisyren som jag jobbat på sedan i söndags. Jag kanske till och med har lördagens mascara under ögonen, den trillade väl ner någon gång under natten mellan sverigefestlördagen och söndagen.
Oh, stackars mig.
Nej, stackars Eva som måste göra sig fin för sin mellanmjölk. Och stackars Lena som har klädångest för att köpa Lätt&Lagom.
"Hur mår du?"

Se.

17:15.

Fredag 2010-02-05.
I stora drag.
-Förfest hos Johan
-Utgång
-Spritfylla
-Borttappad plånbok
-Bakfylla tills sent på lördagskvällen

Två månader tidigare gjorde Sebastian slut. Jag behövde åtminstone inte tänka på det.
Men sprit blir det inte mer av, för min del. Fy sören.

Och varför finns inte "(Happy) Jag hatar att det är så" på Spotify?

Se.

22:16.

Jag saknar det här, att sitta framför skärmen och kasta ur mig alla mina tankar och alla mina känslor.
En gång i tiden brukade jag uppdatera bloggen minst en gång om dagen, nu uppdaterar jag den, ungefär, tre gånger i månaden. Och det här året borde jag ha skrivit mer än någonsin förr.
Jag antar att det är därför jag inte skriver längre, för att jag behöver det som mest. Det som jag borde prata om, det är de ord som jag gömmer bakom tungan. De känslor som jag borde visa, det är känslor som jag till och med döljer för mig själv. Det som jag borde dela med mig av, det är allting som jag håller inne. Mina tankar och mina känslor, det är mina tankar och känslor -ändå så erkänner jag inte ens dom för mig själv.
Jag trycker ner allting.
Trycker ner allting.
Trycker ner allting.
Min kropp kan jämföras med en Coca Cola-flaska, som har blivit skakad allt för många gånger. Därför trycker jag ner allting. Om någon, eller någonting, kan få mig att öppna mig (bara det minsta lilla), så kommer jag rinna över. En skakad Coca Cola-flaska som man en gång har öppnat, kan man inte försluta och sedan hoppas att resultatet blir vad man önskar. Antingen rinner det över lite till, eller så tar kolsyran slut.