Se.

00:44.

Jag borde ha somnat nu, och ha sovit i två timmar.
Men i vaket tillstånd har jag blivit tillfångatagen av natten...så nu har jag bara mörkret, ensamheten och tystnaden att se fram emot.

Jag har tänkt på den där crushen som jag valde att väcka till liv. Den har hjälpt mig på många vis.
Med dennes hjälp har tankarna på S blivit färre, därmed saknaden. I stället för att gräva ner mig i sorg 13 timar om dygnet, så är jag nere i, möjligtvis fyra. Det är en rejäl nedtrappning, i mina ögon.
Dock, så har ju tankarna på crushen ökat. Visst, det är vad jag ville få ut av den...men det är ändå en crush, med allt som crusher har att innebära.
Fyra timmars tänkande på S, sex timmars tänkade på min crush.

Nu är det dags för att göra ett nytt försök till att sova. Jag önskar mig själv ett "lycka till".

Se.

Se.

Se.

23:16.

Sedan jag vaknade, cirka 15:45, har jag spelat The Sims, som hjälper mig att fly in i en virtuell värld där jag distraheras ifrån att tänka alla de tankar som jag bär på.
Karusell-tankar som bara snurrar runt, runt och gör mig yr.
Sedan jag stängde av spelet, så har alla tankar väckts till liv och kommit upp till ytan.

Jag är inte kapabel till att lägga undan tankarna på min crush. Det är tankarna på honom som snurrar runt mest.
En del av mig vill finna mod till att skicka ett sms till honom, för att berätta om hur jag känner för honom. En annan del vill ge mig själv en smäll på käften och säger att jag är dum i huvudet som en kan tänka på det viset. Jag har ändå ingen chans. Och jag vill inte riskera vår vänskap av en så löjlig anledning.

Se.

02:23.

Jag kan inte somna, inte kan jag heller ta fler sömntabletter. Istället är jag dömd till att sitta uppe i natten, med bara mina tankar.
Dom kommer och går, tankarna. Jag har säkert tänkt över hundra tankar den senaste timman. Dom avlöser liksom varandra.
Jag minns inte vart jag startade, inte heller hur jag kom fram till det som har etsat sig fast.
Efter hundra tankar kom jag fram till att jag saknar S och att jag undrar när jag ska finna den där personen som är "den rätta" för mig. Och OM jag finner den. Om det finns någonting sådant som "den rätta".
Följaktligen förbannade jag mig själv, för att jag har väckt en gammal crush till liv. Men att det samtidigt är skönt att ha någon annan att tänka på än S -även fast jag inte heller kan få den här personen heller.
På något vis så känns det "bra" att ha den här crushen, just för att jag redan ifrån början hade vetskapen om att det inte kan bli någonting. Så det är ett säkert kort, fast åt andra hållet.
Jag vet.
Jag hoppas inte.
Så det är säkert, nästan bekvämt.
Trots det så vill jag berätta för honom om hur jag känner. Men jag vet att det inte är lönt, det hade bara skadat vår vänskap.
Istället skadar jag mig själv.

Se.

20:45.

Joakim Thåström - Houngsgatan

När natten flyger in mot stan...
Stiger det upp ett sorl...
När hundarna skällt klart då vet jag,
det är dags för mig att gå...

Säg inget till dem andra
Säg inget till dem andra
Men jag har länge önskat att jag,
var en annan...

Jag svänger in bland gränderna,
där luften står tung.
Ställer mig i porten där jag alltid står och väntar, och väntar
känner mig alltid lika dum.

Säg inget till dem andra
Säg inget till dem andra
Men jag har länge önskat att jag,
var en annan...

Jag ser dem två komma hand i hand
på vägmot Honungsgatans port.
Svart regn faller över kanalen
svart regn faller ner.


Säg inget till dem andra
Säg inget till dem andra
Men jag har länge önskat att jag,
var en annan...

Sen går jag hem igen



( spotify:track:4H0kclOCK7k3Z1OPxHRq1y )