Se.

22:00

Fem steg bakåt, två steg fram.

På lite håll liknar det dans.

Och i drömmen håller du i min hand.

Det verkar så enkelt vännen,

ändå är det så obegripligt svårt.

I en värld byggd av män för männen,

där ingenting har något värde,

utom minnet av allt som var vårt.

Jag saknar det jag aldrig hade.

Det som inte funnits för dig,

det enda som funnits för mig.

Jag håller dig så hårt att du inte får luft.

13

Se.

21:35

Midsommar.
Jag hoppas att ni super er dyngraka och skämmer ut er, allihop.

Se.

20:30

1317142119,
Jag håller blicken mot marken
och säger tyst något jag hoppas du hör.
För det jag säger nu är viktigt.
Du är allt som mina ord är till för.

Det var tur att det inte var till dig som jag sa det.

Men ingen skulle egentligen höra det. Någonsin.