Se.

11:19.

Gott nytt, och många fler.

13:26 skall jag ta bussen hem till lillasyster på Vallås, för att äta gott och göra oss i ordning för festen som väntar hemma hos Robin.
Min fina lillasyster skall bleka mitt hår på nytt, så förhoppningsvis blir det ännu ljusare nu och att jag slipper de rödblonda i hårbotten.
Sedan följer sminkningen, herre min je. Jag är inte gjort för timmar och timmar av sminkning. Men jag får göra ett gott försök till att se lite "nyårsfin" ut.
Min mor och jag körde en raggarrunda på mellandagsrean igår och jag inhandlade faktiskt två plagg som passar bra till ikväll. Ca 350 svenska riksdaler gick till en turkos klänning med guldiga axelband i strass och en turkos kofta som passar perfekt till klänningen. Och dessutom är det kläder som jag kan använda året runt och många, många gånger.
Jag är inte typen som lägger många hundralappar eller tusenlappar på en speciell klänning som är "gjord" för nyår, som man inte använder fler gånger än då.
Så ikväll är min outfit följande:
Guldiga tights, turkos klänning med axelband i guld, turkos kofta.
Självklart så skall jag låna lillasysters guldiga ögonskugga och ha glitterspray i håret. Jag skall ha glittrande vad-det-nu-heter, jag kallar det klistermärken, att ha bredvid ögonen.
Inte särskilt annorlunda från det jag brukar vara iklädd till vardags. Men varför klä upp sig så särskilt bara för en dag?
Och varför köper "fina" brudar matchande skor till sin nyårsklädsel? Skorna har man väl ändå inte på sig inomhus? Och utomhus hoppas jag att brudarna har på sig jackor, så hur väl ser man att klänningen matchar skorna då?
Ja herre min je, så uppklätt och fancy allting skall vara dagar som dessa.
Men det är så det fungerar och har fungerar i många, många, många generationer tillbaka i tiden.
Och nyårsraketerna, smällarna och allt annat som är så himla onödigt. Dessutom är jag rädd för dom. Och tänk alla djur som reagerar så negativt på ljuden av de.
Jag mår lite dåligt över att lämna katterna ensamma ikväll och i natt, men förra året sov dom sig igenom hela spektaklet. Så förhoppningsvis fungerar dom på samma sätt detta året.
Och nu har vi sängen i klädkammaren, där ljudet inte förestår lika högt. Så där kan kisarna ligga, om de blir skrämda.
Själv får jag klamra mig fast vid Sebastian eller lillasyster.

Nu skall jag koncentrera mig på "Alla vi barn i Bullerbyn".
Astrid Lindgren kommer föralltid att leva sig kvar i mitt minne och hjärta. Bättre barnfilmer än hennes har jag aldrig skådat och kommer antagligen aldrig att göra.

Återigen:
Gott nytt år på er allihop.

Se.

19:09.

Tidigare i eftermiddags fick jag tillgång till en, såkallad, skräckfilm: "Are you scared?". Den skulle ha en handling som liknar Saw-filmerna och eftersom jag tycker bra om de filmerna så såg jag fram emot att se "Are you scared?".
Ett gäng ungdomar har ansökt, till vad dom tror är, en teveserie där man skall vara med om någonting obehagligt och klara av det. Fear Factor-style. Fast det är självklart ingen teveserie och dom kommer inte vinna några stålar alls. Det är en creepy gubbe som håller i trådarna och utmanar "deltagarna" att möta sina värsta rädslor.
Självklart så går någonting fruktansvärt fel om dom misslyckas.
Herre min je, vilken besvikelse.
En total Saw-kopia, en mycket misslyckad sådan.
En total bajs-film.

½/5

Härnäst följer skräckfilmen "Plauge Town", som jag har lyckats glömma bort handlingen till. Men den måste ha verkat rätt så nice, jag införskaffar mig inte gärna filmer som jag tycker verkar kassa.

---

Imorgon skall jag och min mor in till stan för att checka läget på mellandagsrean -en total pengafälla.
Det är några tior billigare på ett klädesplagg och då slår man såklart på stort och köper åttioåtta plagg till, varav åttiotre som man aldrig skulle inhandla annars.
Men en tunika hade varit nice.
Och nyårsklänningar...herre min je, vilken kalabalik det skall vara över det plagget. Och vilka summor som skall läggas ut. Och matchande skor, som man ändå inte har på sig inomhus.
Själv kastar jag antagligen på mig någon gammal trasa som har legat i byrån och tagit plats.
Allt jag har planerat att ha på mig, är antingen silvriga tights eller guldiga tights. Lite over the top får man lov att vara på nyår, fast det är i och för sig kläder som jag klär mig i vilken dag i veckan som helst.
Sååå...brudar, ni kan ju ha nyårskläder-panik åt mig på samma gång.
Kom tillbaka och berätta om hur mycket bättre ert nya år kommer att bli, då ni bar kläder för många papperslappar som låg i er fars plånbok.
Och glöm inte att hårdbanta, så att ni inte ser tjocka ut.

Se.

21:15.

Skulle någon kunna ge mig några tips på nazifilmer?
Inte sådana jättemobjudande, jag anser redan att nazism är motbjudande, sådana som är lagom motbjudande -som man får kräkreflexer av och som gör att man vill döda varenda nazist som finns.

Se.

22:49.

Skulle någon kunna ge tips på bra skräckfilmer?
Och då menar jag SKRÄCKfilmer, som gör att man inte vågar sätta ner fötterna på golvet.

Se.

22:45.

Det var en fin jul.
Tre dagars firande har gått mig förbi
två återstår.
Julen kommer att vara finare
när den är passerad.

Så överskattad
så stressfull
så full av pengar
som likväl kunnat kastas i sjön.

Minns någon berättelsen om Jesubarnet? Den berättas i en ganska så känd bok.
Fast ingen läser den nu för tiden.
Den boken förklarar ifrån börjarn firades tack vare Jesu födelse.
Nu firas den på grund av juklappar, Tomten och Kalle Anka.
Och på fel dag dessutom.
Vad skulle firas på julafton?
Det var på natten mellan den 24:e och 25:e december som Jesubarnet föddes.
Firar vi Marias värkar på julafton?

Dock så inhandlade jag en julklapp till mig själv

utöver de jag inhandlade till de övriga.

Folk förväntar sig julklappar.

De säger att de inte behöver några

men de blir sura när de inte får några.

Själv så inhandlade jag en klapp

till mig själv

för jag uppskattar mig själv

och mitt nyfunna intresse

för tecknande.

MacroKey Manager.

Se.

22:40

"Jag tycker att taxar ser ut som dvärgar."
"Schysst, då tycker du att dom ser ut som människor..."
"Nej, jag tycker att dom ser ut som dvärgar!"

Gott mos där, Natli, gott mos.

---

Tvångsshopping av de sista julklapparna imorgon... Och påbörja och avsluta Sebastians julklapp, ja herre min je.
Att teckna upp ett tiotal ritningar och att skriva ett tiotal sidor whatever, det lär ju inte ta mer än några veckor.
Så mycket stress och så mycket pengar som man kastar i sön, för en sådan dum anledning. Varför inte bara ge när man vill visa sin tillivenhet?

Själv önskar jag mig 12 stycken negerdvärgar, som jag skall göra till mitt "gang". Vi skall bli Andersbergs värstingar.
När någon börjar mucka med oss, så säger jag bara: "GRABBAR!" och pekar med hela armen , så att dvärgarna attackerar (:
Dvärgar och ekonomiskt oberoeende till varenda människa som behöver det.
I Engalnd uppmanas befolkningen att titta till de hemlösa. Flertalet hemlösa har förfrusit de senaste nätterna.
Och vad gör vi? Vi klagar på att vi fryser, när vi ligger i pyjamas framför en varm brasa.
God jävla jul.

Se.

16:22.

2009-12-16
Jag fick för mig en gång i tiden
att jag inte tycker om vintern.
Jag tror att jag talade osanning.

Nedräkning:
-Om fyra dagar är det julfirande hemma hos min mor.
Redan vid lunchtid skall vi befinna oss på A-ringen 68 för att laga mat -jag, Sebastian, mamma och pappa.
Jag skall fira jul med båda mina föräldrar. Och vi skall tillaga äkta julmat tillsammans. Jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att fira jul.
I över tolv timmar skall firandet pågå -tillaga mat, äta mat, spela sällskapsspel, spela bingolotto (som vi alltid tröttnar på och slutar spela) och efter midnatt är det julklappsutdelning.
-Om fem dagar är det julafton, vilket innebär ett julfirande på Vallås tillsammans med Sebastian, hans syster, föräldrar, mormor, morbror och morbrors man.
Svulla julmat (som jag egentligen inte är så glad i), Kalle Anka (som bara blir mer och mer långtråkigt för var år), julklappsutdelning och chill framför brasan.
-Om sex dagar skall jag infinna mig på Söder, närmare bestämt hos min mormor och morfar. Ännu mer julmat och julklappsutdelning. Fast firandet där är inte som det var förut, när jag var där på julafton i stället för på juldagen.
De andra firar jul hos mormor och morfar på julafton och befinner sig någon annan stans på juldagen. Så jag går miste om morbror, hans fru, mina låtsaskusiner och min Hippielina (den bästa kusinen som man kan ha). På juldagen är det endast jag, Sebastian, mamma, mormor och morfar. Inte så jätteilla pinkat, men jag missar halva släkten.
Och det är släkten det handlar om.
-Om sju dagar skall jag antagligen till Holm och fira jul hemma hos min farmor och låtsasfarfar. Tack och lov så är det sista dagen som jag behöver äta julmat detta året.
Det är långtråkigt att fira jul i Holm. Men ibland måste man göra saker som man inte vill till 100% för att göra andra glada.
Det blir den sista julklappsutdelningen.
-Om åtta dagar är allting förbi. All stress för att hitta de perfekta julklapparna är över, så mycket stress för någonting som egentligen inte hör julen till.
Minns någon varför vi egentligen firar jul? Inte för Kalle Anka, inte för tomten, inte för julklapparna. Vi firar Jesus födelse -och på fel dag, till på köpet.
Jesus var inte ännu född på julafton.

Se.

00:43.

Jag missade min första tid för sjukgymnastik idag. I stället så låg jag och sov i soffan, i över tre timmar, och drömde samma mardröm om och om igen.
Var gång mardrömmen började om, så var jag en annan karraktär och agerade på nya sätt -för att förhindra mardrömmens vändning till det sämre. Precis som att jag åkte tillbaka i tiden, för att förändra framtiden. Som att jag vore Gud.
Men varenda gång som jag ändrade drömmen på något vis, så ändrade den sig. Självklart, om man förändrar det förflutna så blir det andra konsekvenser. Och det slutade på samma vis, varenda version av drömmen.
Jag vaknade oväntad, mellan slutet och början på drömmen -som att jag hade fått mina chanser, och nu var de över.
Jag kan inte släppa drömmen, den har etsatt sig fast i huvudet. Handlingen var inte det minsta verklig, det var själva Gud-delen som känns helt bisarr -och vad jag än gjorde, så kunde jag inte förändra någonting till det bättre.
Det är precis så jag känner gällande min framtid...som att vad jag än gör, så kommer den inte att bli så som jag vill.
Jag har kämpat för att kunna ta upp mina studier till våren, men min psykolog skall påbörja utredning angående ADHD/ADD, borderline och bipolär efter nyår och ansåg att det är bättre, för mig, att vänta med studierna tills utredningen/arna är avslutade. Och jag kan inte hålla med mer än vad jag gör.
Att ta upp mina studier mitt i en utredning, hade inte fått min psykiska hälsa att bli bättre.
All inre stress och ångest som jag redan har, kommer antagligen att frodas när utredningen kommer igång. Alla ämnen som kommer att tas upp, allt som jag kämpat så för att förtränga, det skall upp till ytan. Hela mitt liv skall tas upp för att läkaren och psykologen skall kunna sätta rätt diagnos/er.
Jag minns ingenting av mitt liv, innan dess att jag var tio år...och jag hade gärna förträngt åren mellan 2000-2008 också.
Utredningen kommer att ställa till med ett inbördeskrig, i sig.
Att studera samtidigt skulle antagligen ta slut på mig. På riktigt.
Så jag skjuter upp studierna tills hösten -10.

Jag önskar att jag hade gått till vårdcentralen och gymmat.

Se.

10:50.

Ibland snöar det även på Andersberg.
Då kan man mötas av bl.a. sådana här syner när man tittar ut genom fönstret och då kokar man upp varm choklad och äter smörgåsar med julskinka, sedan värmer man lussekatter, som man äter till frukost.
Fast nu är det snart en och en halv timma sedan, som jag tittade ut genom fönstret och jag har fortfarande inte druckit någon choklad, jag har inte ätit några smörgåsar med julskinka och jag har inte värmt några lussekatter
Fast det skall jag göra, innan jag går ut i snön och lämnar skoavtryck i snön.

Se.

10:41.

2009-12-05, lördag.

Se.

21:15.

När jag tittade ut genom fönstret imorse lade jag märke till att vinterns första snö har fallit, dock så fanns det endast utspridda fläckar med snö kvar på marken. Samtidigt föll några ensamma snöflingor från himlen.
Endast för att landa och smälta bort på marken. Lyckligt ovetandes, förhoppningsvis.
Men just i det ögonblicket, så kändes det som att det likväl kunde ha varit jag som föll och snart skulle försvinna. Det var som att jag kände de känslor som snöflingorna borde ha känt.
Rädsla
Hopplöshet
Och tillslut
ingenting
Jag vet inte varför, men det återvänder liksom alltid.
Rädslan
Hopplösheten
Ingentinget
När jag kunde fokusera blicken igen, såg jag att det hade slutat snöa.
Det där ingentinget.

Se.

01:12.

13/12-09

1 år, 9 månander tillsammans

1 år, 1 månad som förlovade

.

Sebastian Björding, hur naivt det än låter:

jag vet att vi har en framtid tillsammans

-en framtid så kärleksfull som ingen annan.

.

Jag älskar dig

-mer och mer

för var dag som

kommer och går.

Jag sitter här, på natten till lucia och ser tillbaka på de senaste 21 månaderna av mitt liv.
Och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt för att avsluta året 2009.

Se.

15:25.

Hallå världen.
Finns det någon överhuvud taget som läser min blogg?

Se.

22:53.

Sandra - inget kan röra oss i natt

De starka vibrationerna, kommande från mobiltelefonen som ar liggande under de svarta huvudkuddarna i den breda 120-sängen, lyckades väcka Törnrosa ur sin REM-sömn. Drömmarna fulla av kärlek blev saknade redan innan Sandra tagit sitt första vakna andetag.

De stora, nöt bruna, ögonen som fortfarande var klädda i gårdagens mascara öppnades långsamt, efter många försök och den vänstra handen letade ofokuserat efter mobiltelefonen som tidigare gömt sig under huvudkudden. Hon knappade sin väg fram till inkorgen och öppnade det inkommande meddelandet. Ett brett leende, som visade de vita tänderna, spred sig på Sandras läppar efter det att hon läst det korta meddelandet, skrivet av kärlek.

Nu fångades hennes uppmärksamhet av den svarta väckarklockan som spenderade all sin tid på nattduksbordet. Att tiden aldrig har tid att sova.

Långsamt, men med högre hastighet än förut, satte hon sig upp i sängen. Nu kände hon tacksamhet över att ha vaknat till meddelandet, trots att klockan bara hade blivit fyra. Tiden hade gått långsamt i natt.

Sandra gick fram till den stora spegeln som hängde på väggen mitt emot sängen och betraktade sig själv. Hon var nog rätt söt ändå, den svarta pagen och hennes läppar var till hennes belåtenhet. I övrigt så var hon inte så speciell, hon hade inget originellt utseende, men det fanns åtminstone en person som fascinerades av hennes utsida och det var den som fick Sandras hjärta att slå snabbare, hårdare och ibland, till och med, att stå över ett slag.

När hon kammat ut de få tovorna ut håret valde hon ut en röd, kortärmad tröja till sin svarta kjol och sina svarta strumpbyxor, ovanpå hade hon en svart stickad kofta. Återigen granskade hon sig i spegeln, denna gången med mer kritik i blicken. Hon funderade på att byta till den nyinköpta röda klänningen men ville inte se allt för uppklädd ut. Sandra hade aldrig försökt att imponera på någon genom sin klädsel förut, men nu ville hon vara vacker, hon ville vara någon att se på, hon ville kunna mäta sig med den skönhet hon snart skulle ha framför sig.

Kjolen fick alltså duga, men den röda tröjan byttes ut mot en brun och hon kände hur fjärilarna byggde bon i magen på henne. Hon log mot sig själv i spegeln och önskade sig en liten del mod.

Blomsterställningen utanför balkongen hade agerat stege i dåtid och verkade inte ha någonting emot att bli trampad på i natt igen. Den borde skaffa självkänsla. För man ska inte låta någon trampa på en.

Stegen var lätta över den grusade gången som ledde ut ur den grönskande trädgården. De svarta sandalerna bar henne ut på gatan, mitt i gatan vandrade hon sen och gatlyktorna lös från både höger och vänster, hon sken upp i natten. Ingenting kunde röra henne i natt. Den svarta pagen, den tillhörande luggen och den korta kjolen lekte med den svaga brisen och leendet blev allt större, vitare, lysande och lyckligare. Hon levde som i en fantasi.

Det du doftade av rosor när hon passerade grinden som visade öppningen in till parken, där stannade hon till och drog ett djupt andetag, luften smakade vår. Vår och kärlek. Och det rådde inga tvivel om att det visst fanns kärlek i luften, hela hennes lungor var fulla av kärleksluften. Hennes händer sattes på knäskålarna och först nu märke hon hur benen var ostadiga. Trottoaren blev en tillfällig viloplats där hon satt och fångade all kärleksluft hon kunde, nu skulle inte det där modet sitta fel.

Vibrationer strömmade ur fickan nederst i koftan och med nervösa fingrar fiskade hon upp telefonen och hon öppnade meddelandet. Hon möttes av nio ord:

Jag ligger i din säng, dela den med mig.

Alla fjärilar som tidigare byggt sina bon i hennes mage var nu bortflugna och de hade tagit sina tillhörigheter med sig. Det var som att de aldrig varit där. Fjärilarna hade aldrig existerat.

Hon hade tagit all den kärleksluft hon behövde för att kunna stå på benen, nu ar det dags för riktig kärlek.

Hon vände om, bort från rosenparken och mot sin egen säng. Sandalerna bar henne längs trottoaren, lyktornas sken behövdes inte längre, inte efter kärleksluft och nio ord av kärlek. Hon lös av sig själv nu. Leendet och de glittrande ögonen hade mer intensivt sken än lyktornas lampor någonsin kunnat ge ifrån sig.

Hon halvsprang vägen fram till trädgården där träden stod i blom och hon gled lätt över grusgången. Hon kunde inte bry sig mindre om föräldrarna hade hört henne, all rädsla var som bortblåst.

Och blomsterställningen ställde upp för henne igen. Som så många gånger förut. Toffel. Hon klättrade upp för den så fort hon förmådde.

Hon såg den välbekanta röda frisyren ligga där i sängen och gick fram till den.

Där låg hon, antagligen världens vackraste tjej och blottade sina kvinnliga kurvor. Sandra kysste hennes nacke och la sig ned bredvid. Så nära att hon kunde värma sin kropp, så nära att hon kunde smaka på doften av en annan människa.

I natt kan inte fördomar röra dom.

Se.

17:30.

God kväll, världen!
Idag tog jag mig en cykeltur till DHL och hämtade ut mitt paket, som har legat och väntat på mig allt för länge. Och herre min je, jag älskar de där tightsen!!!
Så höga i midjan att de slutar strax under bysten, de stängs med dragkedja från grenen till bysten och de är såååå satans snygga!!!
Fint köp, fint köp!
Och Traderas trevligaste och mest seriösa säljare, som jag har stött på. Och jag har ju stött på en del vid det här laget d:
Det låter kanske nördigt, men jag längtar tills den dagen då jag lämnar lägenheten endast för att kunna gå runt i de tightsen!
Mmmmh!

---

Imorgon skall jag till sjukgymnasten -klockan 10:00!
Inte nog med att jag missat Days i två dagar nu, jag lär missa det imorgon också! Plus att jag har inte lyckats vakna innan 14-tiden de senaste fyra dagarna...
I morse vaknade jag 09:15 och var överlycklig! Jag vaknade innan klockan skulle ringa och jag skulle kunna se på Days. Jag roffade åt mig täcke och kudde och gick direkt till soffan, för att inte somna om. Jag lyckades somna om innan Smallville började, alltså somnade jag om inom beloppet på 25 minuter. Sedan vaknade jag tre och en halv timma senare.
Good days, good days!
Hur skall jag klara av att ta mig till sjukgymnasten i tid? Och ändå så ligger typ bara hundra meter hemifrån...
Men det är vinter, och det märks. Jag har gått ner mig ordentligt och fått helt fel dygnsrytm.
Det lär märkas om jag tar mig dit i tid.
Ja, herre min je...det är ett spännande liv jag lever.