Se.

23:57.

Jag har tvingat mig till att vara vaken tills "Fringe" börjar, och slutar så klart.
Timmarna har bestått av att blinka bort trötthet, då och då har jag spärrat upp ögonen och varit tvungen att ignorera gäspningar.
Antagligen så skulle jag ha gett upp för flera timmar sedan, om det inte vore för en fin brud som har hållit mig sällskap via MSN.
(Hon är såpass fin att jag hade kunnat bekämpa min trötthet ENDAST för att prata med henne. Ja-a, såpass fin är hon.)
Det kom så plötsligt, nu kan jag inte ens minnas hur det kom sig att vi började ses. Det blev bara så. Och det är redan så enkelt att vara med henne, så naturligt. Så läskigt.
Det var aldrig min mening att gå och bli såhär glad i någon. Möjligheten slog mig aldrig.
Jag trodde att jag var fast.
Men så kom hon.
Då slog det mig -hårt.



(Hon vet att mina tankar är hos henne, men hon vet inte hur ofta.
Hon vet att jag känner någonting, men inte riktigt hur.
Hon vet inte än, men hon vet snart.)

Se.

18:36.

‎"Me? I'm scared of everything.
I'm scared of what I saw, I'm scared of what I did, of who I am,
and most of all I'm scared of walking out of this room
and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I'm with you."
-Baby

Se.

19:26.
19:45.

Det är svårare än vad jag någonsin kunnat tro, att ta upp bloggandet på nytt.
Efter att ha haft en "paus" under flera månader, så är det svårt att veta vart man ska börja. Det har byggts upp så otroligt mycket, det mesta har jag glömt bort, men det är så mycket kvar.
Jag hade kunnat låta det vara och delat med mig om vardagen, vad jag gjorde igår, men det känns som att det har blockerats av alla känslor och tankar som har byggts upp dom senaste månaderna.
"Det här och det här hände igår. Och jag gjorde det och det", men det fungerar inte. Jag vill inte bara dela med mig av att jag dricker ett glas vatten nu, jag vill dela med mig av hur det känns att dricka av vattnet. Om ni förstår hur jag menar.

Se.

23:12

Det har varit en fin helg med fina människor.

Allt började i fredags med förfesten hemma hos min mor, där mor, jag, Malin och Carro höll till.
Det bjöds på rolig musik, mycket och hög falsksång och halvhjärtade försök till dans.
Precis som det ska vara.
Sedan begav vi oss till city och Ida´s, där kusin satt med sin Max och väntande på oss.
Det var en sådan kväll då umgänge stod över fylla och epilepsi-dans.
Carro var en ängel och bjöd på drink och cider hela kvällen. Hon är fin, Carro. Väldigt fin.

Lördagen kom och halvbakfyllan och segheten med den.
Vi påbörjade ett film-maraton, nästan direkt efter vi hade öppnat ögonen.
Efter att ha sett på högst en film, så beställdes det pizza -så klart! Och filmerna fortsatte, den ena efter den andra och plötsligt var mina cigg schlutt. Så vi gjorde en paus ifrån filmtittandet, för att komma hem från kiosken med cigg, fanta och chips -så klart!
Sedan fortsatte maratonet och chipsätandet till halv-tjugo i två. Och då gick vi och mötte sömnen.
Så hela lördagen gick åt till film-maraton, pizza, fanta och CHIPS. En helt underbar och härlig dag.

Och så blev det söndag och Carro skulle åka hem.
Efter att ha följt henne till bussen, så gick jag hem till min mor och lagade mat åt oss. Mat som blev förvånansvärt god.
Jag spenderade en trevlig helkväll tillsammans med världens bästa mamma.
Och nu sitter jag här, vid datorn, som vanligt. Och mår hyfsat bra när jag tänker tillbaka på de senaste dagarna!
Kvällen är sen, klockan närmar sig midnatt och det är dags för sömn. Det är trots allt en dag imorgon också.

Tack allihop för en härlig helg!
Och till alla, hoppas att ni får en god natts sömn.

Se.

16:03.

Det gör så djävla ont, ändå så kan jag inte skrika.

Se.

22:14.

Mitt huvud är ett tivoli och mina tankar åker berg- och dalbanor.
Det känns som att jag står upp och snurrar runt, runt, runt i ultrarapid. Jag känner mig åksjuk av mina egna tankar.
Och mina känslor befinner sig på en helt annan åkattraktion. Kan dom inte gå hand i hand, mina tankar och mina känslor?
Jag är definitivt yr. Jag vill göra slut med mitt inre.


(Om jag skulle ha spelat på ett hjul, så skulle jag hoppas på att vinna dig.)

Se.

16:13.

Det där som jag sa om att uppdatera bloggen varenda dag, det gick ju som det gick.
Men just idag känner jag att jag verkligen behöver skriva av mig oftare. Det har hänt så lite den senaste tiden, men samtidigt så himla mycket inuti mig. På grund av det så har jag tagit upp gamla vanor och gjort dom till nya -näst intill dagliga. Och jag kan inte fortsätta att gå i dom här banorna.
Jag behöver hjälp, jag ber om det, men samtidigt så tar jag inte emot det. Så nu tänker jag börja hjälpa mig själv, så gott jag bara kan. Och det här är det första steget -att skriva av mig, att bara få ur mig en del av det.
Och jag börjar idag!