17:15.
Skrivet 24/12-08, kl. 22:17.
God jul, du kommersiella svensson-barn,
Kristu födelse är för dig var år likadan.
Lagomland -ditt egentliga överflöd,
köttbullar, prinskorv och hembakat bröd.
Ett berg av klappar från påhittad tomtegubbe.
Pappa sitter redo med sin första, andra, tredje nubbe.
Vovve, Volvo och en påkostad villa.
Pappas koncentration ligger på att inte drycken spilla.
Bilbana och tevespel är inte längre lika kul.
God jul svensson-barn, god jul.
tisdag, december 30, 2008
torsdag, december 11, 2008
Se.
12:47.
Hört på P3:
-Byt namn på kent.
-Till vadå?
-Kuk. Så kan man säga: "Vilken Jocke Berg?" "Jo, han kuk-Jocke Berg".
Hört på P3:
-Byt namn på kent.
-Till vadå?
-Kuk. Så kan man säga: "Vilken Jocke Berg?" "Jo, han kuk-Jocke Berg".
torsdag, december 04, 2008
måndag, december 01, 2008
Se.
10:19
Första december = tjugotre dagar kvar till julafton = tjugotre dagar kvar av ångest och stress.
Och min personliga ekonomi kan liknas med nedförsbacken på en berg- och dalbana.
Men för att glädja den andra parten i förhållandet så ska jag, så kallat, julstäda och sätta upp adventsljusstaken i fönstret. Den där ljusstaken blir antagligen det enda julpyntet som kommer att kunna skådas i ettan.
Om jag inte tar mig orken att hitta den lilla bordsgranen som jag förmodligen har slängt. Den hade man kunnat ha på barbordet, sådär på kanten, så att den syns men om jag väljer så behöver jag inte se den. Och julklappar hade man kunnat lägga på en hög bredvid för att få den där myyyyyysiga julkänslan, som katterna hade förstört genom att klösa sönder inslagspappret.
Alltså: adventsljusstake, men inte mer.
Idag hade jag gärna sett mig åka in till staden för att införskaffa ett par julklappar till, för när jag vet vad folket önskar och jag vet vad jag vill ge så har jag en önskan att inhandla det nu, nu, nu. Då finner julen mig vart jag än håller mig gömd.
Om däremot julkapparshysterin blir en sådan att jag stressar fram och tillbaka över samma gator endast för att finna NÅGONTING, VAD SOM HELST, att ge som gåva blir det mest en plåga inuti och jag känner ingen tacksamhet, ingen givmildhet. Om julklappsköpande når den nivån så handlar det bara om ett jävla pengabyte mellan människor. "Du får 225,50:- av mig och jag får 675:- av dig."
(Helst hade jag ignorerat julen och allt som tillkommer.)
Första december = tjugotre dagar kvar till julafton = tjugotre dagar kvar av ångest och stress.
Och min personliga ekonomi kan liknas med nedförsbacken på en berg- och dalbana.
Men för att glädja den andra parten i förhållandet så ska jag, så kallat, julstäda och sätta upp adventsljusstaken i fönstret. Den där ljusstaken blir antagligen det enda julpyntet som kommer att kunna skådas i ettan.
Om jag inte tar mig orken att hitta den lilla bordsgranen som jag förmodligen har slängt. Den hade man kunnat ha på barbordet, sådär på kanten, så att den syns men om jag väljer så behöver jag inte se den. Och julklappar hade man kunnat lägga på en hög bredvid för att få den där myyyyyysiga julkänslan, som katterna hade förstört genom att klösa sönder inslagspappret.
Alltså: adventsljusstake, men inte mer.
Idag hade jag gärna sett mig åka in till staden för att införskaffa ett par julklappar till, för när jag vet vad folket önskar och jag vet vad jag vill ge så har jag en önskan att inhandla det nu, nu, nu. Då finner julen mig vart jag än håller mig gömd.
Om däremot julkapparshysterin blir en sådan att jag stressar fram och tillbaka över samma gator endast för att finna NÅGONTING, VAD SOM HELST, att ge som gåva blir det mest en plåga inuti och jag känner ingen tacksamhet, ingen givmildhet. Om julklappsköpande når den nivån så handlar det bara om ett jävla pengabyte mellan människor. "Du får 225,50:- av mig och jag får 675:- av dig."
(Helst hade jag ignorerat julen och allt som tillkommer.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)