19:18
Nu har det gått sådär lång tid sedan jag uppdaterade igen.
Det finns så mycket som jag vill få ur mig, som behöver landa svart på vitt, men som inte går att skriva ner. Inte ens i min privata dagbok vågar jag skriva ner alla tankar och känslor kring som hänt och vad som händer, för rädslan över att det kan läsas lever i mig.
Jag tror inte att det skulle ske, men "tänk om". Ja, tänk om någon skulle plocka till sig det där rosa blocket och läsa allt som flugit runt och vad som flyger runt.
Så jag behåller det i mitt huvud.
Jag behåller det i mitt huvud och skapar ett obehärskat kaos som är ohanterbart. Och vad gör jag när jag inte kan hantera mina tankar och känslor? Jo, jag beter mig som en idiot och skyller på allt annat än mig själv.
Men vem är ansvarig för mina handlingar? Jo, jag. Jag och ingen annan.
Så då tar jag en u-sväng och skyller på mig själv, klankar ner på mig själv, trycker ner mig själv, ser ner på mig själv och talar högt om för mig själv att "jag är en fuck-up".
"Ja, även fuck-ups har ett val dom gör."
Tack, för väl valda ord herr Hellström. Du ska bara veta hur väl dom stämmer in. Och hur mycket jag hatar dina ord, nu när jag tänker efter.
Det är som att du är ett dictionary och har synonymer för allt som jag är.
Vad är jag egentligen? Förutom en fuck-up och ett vandrande kaos, som på något vis alltid lyckas fucka upp allting som har en betydelse för mig och som jag känner starkt för.
Jag borde bli inlåst i ett rum med mjuka väggar, iklädd en tvångsjacka och munkavel. Då skulle jag inte kunna orsaka andra obehag och jag skulle inte kunna dunka huvudet i väggen eller göra någonting värre.
Ni vet, det där som jag vill göra. Det där som tilltalar mig och kallar på mig. Det där som har total makt och kontroll över mig. Det där som jag sällan kan tala emot och motstå.
Det har kallat konstant i X antal dagar, hittills har jag kunnat stå emot och hålla mig på ett armlångt avstånd. Men jag lever med rädslan om att jag tappar fotfästet och faller för frestelsen. Så som jag gjort så många gånger förut.
Så som så många andra gjort så många gånger förut.
Fallit för frestelse. För den, individuella, allra skadligaste frestelse.
Jag är som en period-alkoholist, fast mitt beroende har inte med alkohol att göra. Men nog är det lika djupt och lika skadligt.
No pun intended.
Ja, periodare kan man kalla mig. Och den ständiga frågan är: "när kommer nästa period?"
Inte nu, hoppas jag.