Se.

21:55.

Hej. Livet suger. Applåder. Hejdå.

Jag har sett livet från båda sidor nu,

från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner

och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,

från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.

Se.

19:41.

Efter att ha tvingats leva i en värld utan internet, i nästan ett dygn, så har jag insett hur patetiskt mitt liv faktiskt är. Hur, i hela fridens namn, orkar jag med mig själv och mitt fetlöjliga liv?

Det är nästan så att jag förtjänar en medalj. Helst så ska den vara gjord av choklad.

Men my man Padde, kom hit och räddade mig från "the pathetic-life purgatory". Och nu har jag tillgång till min älskade blogg och Guds mästerverk SPOTIFY!

Jag kan inte uttrycka min ofantliga glädje och tacksamhet i ord. Men det är såpass att jag är redo att dela med mig av min chokladmedalj. Men inte för mycket, såklart.

Men i brist på choklad, så njuter jag istället av The Ark -PÅ SPOTIFY! Halvdansar sittandes och sjunger med, sådär falskt som jag brukar sjunga.

PÅ TORSDAG SMÄLLER DET, BRUDAR! DÅ ÄR DET DAGS FÖR EN UTFLYKT TILL HELSINGBORG

-THE ARK, HÅKAN <3 OCH SÄKERT!

Det krävs inte mer än så, för att göra mig lycklig.

It's taken me time to work out what to do

What to do with you

Took me all afternoon to think it all through

But now I'm done, done, done, done thinkin'

Done, done, done and I'm thinking:

Oh, Oh No!

Se.

23:38.

För att sammanfatta dagen/kvällen: awesomeness.

In your tall bitches faces!

Se.

09:11.

ÄNTLIGEN!!!

Jag lyckades somna vid 02:30 -big progress! Och vaknade till alarmet, 08:00, och kom upp i tid!

Så idag, när jag har hela dagen framför mig, så ska jag in till banken och överföra pengar till det där skumma London-kontot, sedan ska jag unna mig en Espresso House-fika och till av avsluta ska jag ta mig en promenad hem.

Walk, idiot, walk!

Någonstans mittemellan, så kanske jag följer mina fjärilar i magen. Det skulle kännas bra att kunna göra det idag, när dagen är på min sida. Mitt i min positivitet, liksom.

Vi hörs ikväll!

xoxo

Se.

23:34.

Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
-And wouldn´t you
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
Well, I just wanna believe
That I could be something to someone

---

Ni vet de där fjärilarna som har varit hos mig?

Det är möjligt att jag följer dom imorgon och tar den där chansen som jag har pratat om tidigare.

Kanske så leder det ingenstans, men det kan även leda någonstans.

Imorgon är kanske den där dagen, då jag får veta om det var bra att följa fjärilarna, eller om jag skämmer ut mig totalt.

Let's find out.

Se.

00:26.

Här följer ett kort, snabbt inlägg; endast till för att göra er lite avundsjuka och sugna på god glass.

Jag sitter här, ser på Criss Angel - mindfreak och väntar på att glassen ska mjukna lite, så att jag kan ta mig en skål, en skål av mumsig, Ben & Jerrys. Sedan är det dags för en halvkass rulle och bedtime.

Nu borde glassen tar tinat lite.

Cookie dough -here I come!

Se.

02:37.

Att ha varit sömnlös i såhär många nätter, det tär på mig och mitt psyke. Sömnlösheten liksom skär in i mig.

Och det är inte särskilt ekonomiskt att ha sömnlösa nätter...Tradera är så mycket mer lockande på nätterna. Jag lägger bara in/köper bara sådant som jag faktiskt vill ha, och har velat länge. Jag köper inte kläder som "kanske passar", eller saker som bara är söta. Nej, jag köper faktiskt bara "vettiga" saker...typ ett stort armband med stora stjärnor, en stor ring med en stor stjärna, ett armband med tärningar och ett paket med olika slags armband och ett par örhängen, svart/vita såklart. Så det är fina grejer som jag inte kommer att ångra i efterhand. Och de flesta av dessa prylar är inte köpa än, dom ligger i tryggt förvar i minneslistan, i väntan på att jag SKA vinna dom.

På nikotinfronten är det inte heller ekonomiskt. Det är hemskt vad många fler cigaretter det går åt när man är sömnlös. Inte bara för att jag är röksugen, utan främst för att röker i min uttråkning. Om jag röker, så gör jag någonting. Ingenting bra, men i en sådan här tristess får man helt enkelt ta det man kan.

Fröken ur talar snart om att klockan är 03:00. Det är väl dags att krypa ned under täcket och sätta igång en halvkass rulle, som man kan försöka somna till.

Men att vara vaken känns så rätt, på något twisted sätt.

Om nätterna har jag som mest inspiration. Speciellt när jag är lite halvtrött. Det är så mycket som dyker upp då, när man inte är omringad av all påslagen teknologi som bara tar upp koncentrationen.

Natten till igår, så blev Sonja allt klarare i mitt huvud, i all min sömnlöshet. Sonja är nu en person med personlighet. Jag vet vad hon har för åsikter och moral. Sonja blev en människa, så som du och jag. Den enda skillnaden är att Sonja inte finns kroppsligt i denna världen.

Men vänta bara, ni kommer också att få lära känna Sonja, en vacker dag.

Se.

22:45.

Autopilot, take my memories

'Cause I won't need them anymore

Autopilot, take my hand and lead me home

Because my eyes are getting sore

All the clouds are closing in

I have lost my safety pin

I guess my shell was way too thin

For a war that I can't win

And I think they've already won

'Cause my love is gone

My love is gone

I think they've already won

'Cause my love is gone

My love is gone

---

Ännu en ångestfylld kväll, som även denna verkar bli sömnlös.

Det närmar sig 1½ år, och vart har jag kommit? Ingendjävlastans.

Jag befinner mig på exakt samma ställe som då, medan han, för längesedan, har gått vidare och skaffat sig ett nytt liv. Med någon annan.

Jag försökte mig på det där, att hitta någon ny. Men jag visste att det bara skulle bli någon rebound-grej, att det inte skulle leda till någonting större och mer seriöst. Så jag lade ned det.

Även nu, när jag sitter med de här satans fjärilarna i magen, så tänker jag att jag borde lägga ned det. Redan nu, innan det ens har börjat.

Men jag vet inte vad som är bäst, att sitta här och inte försöka "ersätta" honom eftersom jag fortfarande har känslor för fanskapet, eller följa mina fjärilar och se efter vart detta kan leda. Det kan faktiskt leda till någonting, kanske bara någonting litet och tillfälligt, samtidigt så kan det leda till någonting större och seriöst.

Fast det kanske inte leder någonstans alls.

Men hur ska jag veta, om jag inte gör någonting?

Jag vill slå ned mig själv, är det okej?

Se.

19:47.

WATCH OUT BOYS AND GIRLS!

THE BANG IS BACK,

AND IT'S HERE TO STAY!

(foton kommer när jag blivit snygg och gör mig rättvisa på bild)

Se.

03:57.

I could fuck anyone

Every girl, every boy

At least one in every town

That's to say the least

Wouldn't the be radical?

Wouldn't the be radical?

But the most radical thing to do

Is to love someone who loves you

Even when the world is seemingly telling you not to

I don't know what's wrong or right

But I know what's worth a fight

The most radical thing is to do what your heart tells you to

---

Ja, det mest radikala är att göra det som mitt hjärta säger mig.

Hjärtat och hjärtat, men fjärilarna i magen.

Jag har bestämt mig nu.

Jag ska göra det som mina fjärilar säger mig

Operation GTG: gym, tanning, give that guy my number. Helloooo.

---

04:22.

Nu börjar det ljusna, so it's time for me to call it a night.

Jag lär väl dyka upp här senare idag, det borde ni också göra.

Men nu är det verkligen dags för mig att göra ett nytt försök till att sova.

God natt.

Se.

23:49

Idag påbörjades operation lugg.

Grunden är lagd, nu återstår det endast att göra luggen tjockare.

Efter det att jag de gamla fotona på mig, så insåg jag pannlugg är en pusselbit till Nathaliepusslet.

Jag har strävat efter att få en lång snedlugg, i över ett år. Men när jag såg de gamla fotona på mig, där jag hade en tjock pannlugg, så ändrade jag mig på direkten

Pannlugg ÄR Nathalie! Vi går hand i hand, jag och pannlugg.

Nu när jag är in working progress, så känner jag att jag har hittat en bit av mig själv igen.

Att en djävla pannlugg kan betyda så mycket.

---

Det spelades en låt innan, en låt som jag har förnekat dess existens, nästan till den gräns att jag hade glömt bort den.

Tillsammans med låten kom ett enormt hugg i hjärtat, och även alla de minnen som jag har försökt att trycka ner.

Och så var vi tillbaka på ruta noll, och tillbaka till alla inlägg, om vem? -ingen annan än den berömda och ständigt återkommande S.

Om det är någonting som jag är trött på, det är att behöva begränsa mitt liv, för att så sällan som möjligt bli påmind om honom.

Jag har slutat att lyssna på en av mina favoritartiser, Miss Li, för att hennes låtar påminner mig om S.

Vi hade ingen "egen låt", som så många andra annars har. Vi hade vår "egen artist" -och det var just Miss Li.

Vi hade Miss Li och ALLA hennes låtar.

---

Det är dags för mig att sluta skriva, då mitt humör har börjat sjunka.

Jag får sakna S en annan dag, och fortsätta skriva om honom då.

För nu ska humöret höjas igen, med hjälp av tankar om pannluggen.

Se.

03:51.

God djävla morgon.

Att ta sina sömntabletter klockan 23:00.

Att, runt 01:30, inse att dom inte har någon verkan ikväll.

Att, ca 02:15, dammsuga och sedan diskat.

Att, omkring 03:00, laga ordentlig mat.

Det är sådana här nätter som jag brukar klippa olika frisyrer,

men jag är vid såpass medvetande att jag vet att det skulle nog inte bli så bra.

Och jag vill inte vara tvungen att göra om det imorgon.

Det är sådana här nätter som jag brukar möblera om,

men jag är vid såpass medvetande att jag vet att det skulle bli så rörigt.

Det är ju sladdar överallt, och bokhyllan behöver tömmas innan man flyttar den.

Det är sådana här nätter som jag vill sms:a en viss person,

men jag är vid såpass medvetande att jag vet att det bara skulle gå åt helvete.

Det skulle bli så rörigt i mitt huvud igen, om jag skickar ett sådans sms.

Jag har ju precis börjat reda ut den röran.

Det är sådana här nätter som jag önskar att jag bara kunde sova bort.

Men det kan jag inte.

Se

17:28.

Jag vill säga dig hur jag gråter av saknad efter dig.

Men ändå inte, för jag vet inte hur du skulle svara.

Jag har haft ett maratonmöte med dina alster och dagboksinlägg. Jag ser att du har vuxit så, men jag kan bara minnas dig så som du var förr. Du var stor redan då.

En av de största för mig. Delad förstaplats på listan över de bästa.

Jag minns dig, så som du var förr. Märkbart mycket just nu.

Jag tror att du kan tänka tillbaka ibland, men inte ofta alls. Jag tror att du kan sakna ibland, men inte ofta alls.

Men jag vet att jag var stor för dig. Lika stor som du var för mig.

I denna stund inser jag att du fortfarande är stor och delad bäst. Även fast det har gått fem år och andra har tagit varandras platser.

Men fem år känns inte nu, jag är tillbaka i högstadiet.

Så jag gjorde en spellista med bara kent, och log lite av tanken att du, då och då, brukade halvreta mig för att jag lyssnade på någonting som du inte tyckte så bra om.

Jag minns hur lycklig du var när du hade köpt din kentbiljett. Jag minns hur lycklig jag var när du köpte en Håkanbiljett, för att följa med mig, trots att det var honom och hans musik som du brukade halvreta mig för.

Det var sommarkonserter.

Och jag minns hur dina knän inte brukade ha samma solbränna som resten av din kropp.

Jag minns hur likadana kläder vi brukade ha, hur likadana frisyrer vi brukade ha, hur likadana sminkningar vi brukade ha, och hur många som tog oss för att vara den andra. För att dom tyckte att vi var så lika. Trots att du är mycket längre än mig.

Jag har ett foto på oss, på en sommaravslutning. Vi hade väldigt lika kläder, hade likadana frisyrer, och vi sitter båda två med varsin handspegel och tar på oss läppstift. Sådär jätteröda, som vi alltid brukade ha under den perioden.

Det är fint foto. Det avspeglar oss på pricken.

Det är ett foto som jag vill förstora, rama in och ha på väggen. Men det vågar jag inte, för jag vet inte hur du skulle reagera på det.

Du var stor, delad bäst. Du är stor, delad bäst.

Då och då så gråter jag av saknad efter dig, T.

Se.

15:20.

Jag har haft en riktigt tuff arbetsvecka, så det hade varit så skönt att få ta det lugnt i helgen och ligga framför teven med en god kopp te. Men självklart så sa chefen att jag måste arbeta hemifrån över helgen, så att min nuvarande uppgift är klar tills på måndag.

Jag måste se på, och recensera, två filmer. Som jag får välja själv.

Aaaah. rena döden!

Jag är så överarbetad och så nära att gå in i väggen.

För att inte tala om min chef, hon har ingen förståelse för mig och mina behov för att göra ett bra jobb. Hon är nästan omöjlig att prata med och arbeta med...

Ja, det är tufft att vara sjukskriven på heltid och kunna göra vad man vill.

Se.

22:10.

Jag vet inte vad som flugit i mig, men jag gissar på fjärilar, för jag har dom i magen.

Jag vet inte varför. Fast jag kanske har en aning. Jo, jag vet till 70%

Men frågan är; är det genuint, eller är det ett påhitt?

Är det falskt, och bara en påhittad anledning till att få tankarna på annat håll? Är det äkta, och är tankarna på rätt håll? Är det äkta, ska jag då ta mod till mig att ta det där steget? Det är ett stort steg, och kanske så är det ett större kliv än vad jag tror. Kanske så är det klivet som driver mig över kanten.

Men är det inte värt det?

Men är jag inte värd det?

Det är en chansning.

Det är att ta en risk.

Dom där fjärilarna, den där pirriga känslan och det där fåniga léendet.

Som jag HATAR på andra.

Men älskar på mig.

Se.

09:06.

Som alla andra morgnar när jag vaknar såhär tidigt, så har jag MTV på i bakgrunden och fastnar.

3 from 1 2008.

Jason Mraz - I'm yours.

Det känns som en evighet sedan, nästan som i ett förra liv, men ändå så känns det som om det vore igår.

Den låten var som hetast när jag och S blev tillsammans, det känns också som en evighet sedan. Men jag minns allting som om det vore igår.

Sommaren 2008 var den bästa sommaren i mitt liv. Det gjordes egentligen ingenting utöver det vanliga, hände inte så mycket. Men det var alla de där grillkvällarna i trädgården, det här var innan S flyttade hit, alla grillkvällar med hans familj, som även blev min familj. Hans far är en riktig hejare på att laga mat. Det var alla de där kvällarna då jag satt ute på altanen med bara hans far, likör och kanske en cigarett för mycket. Han är inte bara bra på att laga mat, han är en hejare på att prata om allting och ingenting och allting däremellan, han babblar inte, han pratar på riktigt. Och det var så bekvämt att prata med honom, så enkelt och härligt. Det var alla de där "morgnarna" då hans mor hade tillagat frukost till oss, som vi åt på altanen runt lunchtid. Om inte senare. Det var alla de där stunderna då jag fick umgås med lillasyster, ingen speciell händelse, inte frukost, inte altangrejer, bara överhuvudtaget. Lillasyster var sådär bäst, hon var allting som man kan önska i en lillasyster. Det var alla de där nätterna då vi låg och myste framför teven på hans rum, ingenting speciellt, men ändå så himla speciellt. Det var han och jag, och vi låg så nära, hud mot hud. Mitt hjärta i hans hand. Och när jag inte kunde sova och istället såg på honom och log och kände mig så innerligt lycklig. Och de där dagarna då familjen spelade golf och jag låg kvar i hans säng och såg på teve, det fick mig att känna som att jag var hemma, att tillhörde deras familj, och det gjorde jag. Och den veckan då jag var kattvakt i Frennarp, när pappa och Linda var i Italien, då S var i Spanien. Och den där dagen då S kom hem till Sverige och redan samma kväll kom ner till Frennarp för att stanna där med mig resten av tiden. Och hur vi grillade i trädgården och avslutade med marshmallows, som vi till största delen kladdade på varandra. Och hur vi äventyrade rundor i huset. Och den där morgonen när katten skulle få sina ungar, när Elvis och Presley kom till världen. Och alla de gånger som jag följde med och såg på matcher, den där dagen i Malmö då jag frös trots att jag hade varma kläder, filtar och jackor över mig, trots att det var sommar. Och jag lärde mig aldrig spelet, för mig såg det bara ut som förvirring gestaltade i några grabbar i olika lag och en domare som blåste av var och varannan sekund. Och Malmöfestivalen, fast nu kanske jag är inne på sommaren -09?

Så nu rundar jag av, jag vet inte vart sommaren -08 slutade och sommaren -09 började.

Men vad jag verkligen vet, av hela mitt hjärta, det är att S och hans familj var min värld den där sommaren. Och att S är den finaste människan som jag någonsin hade träffat, till och med fram till den här dagen så har ingen kunnat överglänsa honom. Han är mitt vackraste minne, mitt smärtsammaste minne. Och även om det smärtar mig fortfarande och ofta får mig att gråta och skrika av saknad, så skulle jag inte vilja få den tiden som jag hade med honom ogjord.

Se.

17:24.

Gud, var barmhärtig, tilldela mig ett liv -med inslag av inspiration och sociala stunder!

Jag är less på att leva ett uttråkande liv, framför datorn och teven. Hur många halvkassa serier finns det egentligen att följa? Och varför ska mina mest sociala tillfällen vara när jag träffar andra DATORSTYRDA simmar i The Sims?

Du kan väl åtminstone fylla mig med inspiration, så att jag kan få ner mina önskade verk i ord, svart på vitt? Jag har alla mina idéer färdiga -i huvudet, i mina tankar och mina drömmar (ja, jag drömmer till och med om mina framtida noveller, dikter och romaner). Men det verkar vara en omöjlighet att få ur mig orden som krävs.

Kommer jag inte att ha ett enda verk att visa upp när skrivarkursen börjar, i slutet av augusti? Då har jag haft lite över två månader på mig att skriva NÅGONTING, VAD SOM HELST. Och allt jag kommer upp med är sms, internet-konversationer och allt mer främmande blogginlägg.

Som författare skäms jag över hur lite jag åstadkommer.

"Jag skäms, jag sitter här och skäms."

Se.

22:37.

Min fråga till 118 800:

"Vem är jag kär i?"

Mitt svar från 118 800:

"Du är kär i Justin Timberlake, Robert Pattinson och Justin Bieber. Det är grabbarna som för tillfället hänger på din vägg. När det kommer till vanliga killar är det Mattias som får ditt hjärta att bulta. Men även Emil, han som är så söt med det långa håret du vet. MVH 118800"

Se.

22:33.

Uppkommande:

En härlig kväll i Helsingborg.

Inte bara en utflykt, utan även en awesome kväll tillsammans med:

mina föräldrar

The Ark

Säkert!

och

Håkan Hellström

Vad skulle kunna slå det, och vara bättre? Nej, jag vet verkligen inte.

Dessutom, så bjuder min far på hela kalaset!

Sommaren 2011 i mitt hjärta.

(Bruden, jag saknar dig.)

---

22:46.

OH, MY GOD!

OH, MY GOD!

OH, MY GOD!

Pappa sms:ade för någon minut sedan:

"Håller biljetterna i min hand nu."

Det bubblar i hela mig! Fjärilar i magen och ett rus av lyckokänslor!

Se.

01:21.

Då sitter jag här, igen med tanken och hoppet om att uppdatera bloggen oftare, och med hyfsat vettiga saker.

Den här sömnlösenheten börjar ta kål på mig.

Jag tog mina sömn- och insomningstabletter runt 23:00, men precis som veckorna före så har dom inte gett någon effekt.

Och precis som alla andra sömnlösa nätter, så har de svåra tankarna och känslorna dykt upp...

Tankarna om alla "tänk om":en.

TÄNK OM han skulle ha stannat kvar hos mig, om jag hade gjort någonting annorlunda. Då skulle jag inte bara ha haft kvar honom i mitt liv, jag skulle ha haft kvar min andra familj i mitt liv. Jag skulle ha haft kvar min lillasyster, som ligger mig så varmt om hjärtat. Min fina lillasyster. Och jag skulle ha haft kvar mina underbara "svärföräldrar" (eller, vad dom nu ska kallas), som även dom ligger mig varmt om hjärtat.

TÄNK OM jag skulle ha kunnat ha kvar alla ovan, om jag bara hade gjort någonting annorlunda.

TÄNK OM jag skulle ha kunnat vara lika lycklig nu, som jag var då, om jag bara hade gjort någonting annorlunda.

tänk om

tänk om

tänk om...

Men det är för sent nu, den tiden har för länge sedan passerat.

Det är för sent nu.

"Allt, det är för sent.

För sent för vin, för sent för kärlek ren som snö

Inatt finns ingen väg tillbaks, ingen alls."

Och...

TÄNK OM jag inte skulle ha hoppat av gymnasiet, utan ha kämpat, tagit studenten och haft min gymnasieutbildning. Att ha tagit studenten är så mycket mer, än vita klänningar, studentmössor, blommor och pinsamma plakat -det är en utbildning, en möjlighet till att komma någonstans i livet.

TÄNK OM jag inte hade hoppat av gymnasiet, utan ha tagit studenten och fått några blommor (som jag skulle ha slängt samma dag). Då skulle jag ha haft en utbildning, jag skulle ha haft den där möjligheten till att komma vidare i livet.

TÄNK OM jag inte hade hoppat av gymnasiet, utan hade ignorerat mitt sinnestillstånd och alla varningssignaler, och stannat kvar i skolan.

TÄNK OM jag hade ignorerat mitt sinnestillstånd och alla varningssignaler, och kämpat vidare mot en utbildning och ett mer meningsfullt liv -bara för att sedan må ännu sämre och inte ha något liv framför mig, inget alls.

tänk om

tänk om

tänk om...

Men det är för sent nu, gymnasietiden har för länge sedan passerat.

Det är för sent nu.

"Jag har sett livet från båda sidor nu,

från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner

och nu minns jag: jag förstår inte livet, inte det minsta."

Se.

22:06.

AAAAH!!!

Imorgon smäller det!

Håkan Hellström, ily!

Se.

21:53.

Only one angel can be as hot as hell.

Criss Angel <3

Se.

19:40.

past -> present -> suicide

ja, det säger nog det mesta.

Se.

01:43.

Nathalie genom tiderna.

(2004-2007)

15:05.

Hestatic is when you're super happy and like really happy.

Se.

15:40.

I love it this time a year, when dumbass bitches a near.