Se.

18:27.

Huvudvärk

Yrsel

Illamående

Det är inte

diktatorn

i mig som får min kropp att

skrika för sitt liv

Diktatorn

har tagit ledigt

Det är jag

jag, jag, jag

som skriker mig hes

Jag skriker ljudlöst nu

Jag skriker så mycket

som lungorna klarar av

Jag skriker lite till

Det är

rakbladstankar

som far runt i huvudet på mig

Hjälplinjen

har för många som ringer

för att ta emot mitt samtal

Mina vassa tankar

växer sig större

Utan hjälp

blir det min utväg

Se.

26/5 kl. 23:54 - 27/5 kl. 17:01.

Huvudvärk

Yrsel

Illamående

Berg- och dalbanor

Och en hel kropp som

skriker

och

övertalar

likt en

diktator

Berg- och dalbanan skulle stanna och jag skulle kunna kliva ur vagnen. Allt som skulle återstå var barnkaruseller, kiosker med sockervadd, popcorn och Loka med päronsmak.

Diktator

Ingen

Huvudvärk

Ingen

Yrsel

Inget

Illamående

MEN

Vad är en

diktator

utan

regler?

Hela min kropp skrek

Från skrik till viskning

Viskningar

Det är viskningar som är

svårast

att hantera, ibland

ohanterbara

Lenare än sammet

Hårdare än berget

Vassare än rakblad

Det är vad som krävs

rakblad

Rakblad eller vad som helst

Bara det är

vasst

Vad-som-helstet

Vass, vassare, vassaste

Ju vassare vad-som-helstet är, desto snabbare får jag lämna den här slutna kurvan. En kista i tungt järn, med rostigt lås gör det svårt för nyckeln att tränga in. I den kistan ligger

vass, vassare, vassaste

inlåsta.

MEN

Vad är en

diktator

utan

regler?

Hela min kropp skriker

Högt, högre, högst

Likt ett straff åker jag med en fart som gör att accelerationens belopp i horisontella och vertikala kurvor blir högre än vad människor normalt upplever.

Men ändå lägre än vad de klarar av utan att skada sig.

Jag åker

fortkörnings-böter-fort

förbi perrongen

Om och om

igen

Utan tillåtelse att nå den

Se.

23:20.

31:a maj lämnar jag Sverige, för att spendera fjorton dagar i Italien.
31/5.
10:e maj.
10/5.
=
21 dagar kvar.
3 veckor.

Pappa kör mig till Göteborgs flygplats.
Sedan skall jag:
Flyga till Milano ensam.
Ta bussen från Milanos flygplats till centralstationen.
Ta tåget från Milanos centralstation till Genovas tågstation.
Ta tåget från Genovas tågstation till Savonas tågstation.
Förhoppningsvis, så hämtar nonno mig där.

Jag har inte tagit bussen till Göteborg ensam, någonsin.
Än mindre tagit mig runt, på egen hand, i ett land där dom inte talar väl engelska. Och jag skall inte bara ta mig från punkt A till punkt B -jag skall ta mig från A, till B, till C, till D.
Men jag behöver åtminstone inte ta bussen till Göteborg. Det hade ju varit lite väl jobbigt?
Om min nervositet och oro inte har framgått tydligt, så; jag är rädd, räddare, räddast! Det har funnits stunder, så jag funderat på att inte resa över huvud taget -mina egna tankar och känslor säger åt mig att inte fullborda denna resan.
Mitt hjärta, som slår utanför bröstkorgen.
Mina andetag, som plötsligt försvinner.
Min syn, som suddas ut.
Min ångest. Ja, ångest. Ren och skär sådan.
Säger åt mig att stanna hemma, trots att jag länge velat genomgå en sådan resa (både fysisk såväl psykisk).

Klockan har passerat midnatt.
31:a maj.
31/5.
11:e maj.
11/5.
=
20 dagar.
2 veckor + 6 dagar.
3 veckor - 1 dag.

Se.

21:57.

Hur kan någonting rätt kännas så fel?
Samtidigt så rätt?

Din skönhet på min skärm, var likt en fjäril en sommardag -vacker att se på, lockande att fånga, men någonting som man har blivit tillsagt att inte röra vid.