Se.

19:18.


Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut

Se.

18:24.

Oh, I can't sleep, 'cause there's a monster under my bed.
A racing heartbeat and now the monster lives in my head.
Pour some wine and it's hard to combine happiness with love.
I've been standing in line for such long time,
I think I'm about to lose my mind.
So if people say we share the same eyes,
then why can't you see what I see?
I'm sorry if it hits you by suprse,
but you never thought much of me.

Se.

23:06.

Jag kan inte förstå hur det kan ha gått så här lång tid sedan jag skrev ner mina tankar och känslor.
I stället för att skriva ner allt det som jag bär på, så har jag burit runt på en ryggsäck som har blivit allt tyngre för var dag som har passerat.
Kanske så har jag ansett att jag inte har haft tid till att tänka igenom, och bearbeta, allting som hänt. Kanske så har jag använt det som en dålig ursäkt, för att jag inte har klarat av att just tänka igenom och bearbeta allting som hänt. Antagligen så har det varit en ursäkt. Eller nej, det har definitivt varit en ursäkt. Till 100%.
Nu har det hänt, och byggts upp, så mycket att jag inte själv kan minnas allting. Händelser, tankar och känslor har ersatts av nya, men ändå inte försvunnit.
Så nu sitter jag här, med en hel röra av allting.
Om jag skulle beskriva den här förbannade röran, så skulle jag beskriva den ungefär så här;
Tänk dig en köttgryta, som serveras i en skolmatsal -aldrig att den kan se aptitlig ut.
Lägg till en hel gryta full av ärtsoppa.
Söndertuggad köttfärslimpa.
Potatismos.
Klyftpotatis.
Spyan som kommer efter en kväll full av allt för mycket rödvin.
Och allting annat som du kan tänka dig, som ser äckligt ut.
I en och samma röra.
I en skolmatsal.
Känslan efter att ha sett dina dåliga betyg i nian, som kan innebära att du inte kommer in på gymnasielinjen som du längtat efter att gå på.
Ett svek av din bästa vän.
Ett svek av samma vän, efter dess att ni blivit vänner igen.
Förlusten av en bästa vän.
Ett krossat hjärta av din första kärlek.
Allting blandat i den oaptitliga röran som serveras i matsalen.
Ungefär så tror jag att jag skulle beskriva mig själv och allting som har hänt -och inte hänt.
Jag önskar att jag klarade av att dela med mig av allting, men det känns som att hjärnan inte tillåter mina fingrar att skriva ner det. Och min tunga lyder inte mina känslor, den lyder hjärnan som vill hålla inne allting.
Fyra ord;
Jag mår inte bra.