Se.

19:02.

Tradera är min vän.
Tack J, för mitt nya beroende d;

Se.

20:54.

I sex dagar har jag varit hemma i Sverige, men än har jag inte satt mig ned för att skriva av mig.
Skottland visade sig vara ännu vackrare än det var i mina tankar, de vyar vi skådade var de vackraste jag skådat.
Städerna var inte intressant, vi höll oss i byar där vi kunde vara nära naturen. Kullar, dalar och sjöar omslöt oss var dag och jag var mer inspirerad än jag varit på mycket länge. Dock så höll inte inspirationen längre än till flygresan tillbaka till Sverige.
Jag har förlorat det enda som jag ansåg mig vara riktigt bra på. Min inspiration, mina ord -mitt sätt att tala med omvärlden.
Dagen efter jag var hemkommen så trodde jag att mina ord skulle försvinna för all framtid, i takt med mina hjärtslag.
Jag kan inte minnas att jag någonsin förr har varit så rädd, som jag var då, under hela min livstid.
På mindre än bara några minuter, var jag nära att förlora en hel framtid.
Jag var medveten om att mitt beteende varit under all kritik de senaste månaderna, men att jag omedvetet hade sårat den som gör mig lycklig, det kunde jag inte tro om mig själv.
Jag var längst ner i näringskedjan. Jag var möglet på den svamp som växer på amöbor.
Någonstans på vägen så hade jag tappat bort mig själv, och ersatts med en omänsklig och elak människa. Och jag fötjänade den bottenlösa sorgen som jag fick insparkat i min existens.
Egentligen så förtjänade jag ingenting alls.
Inte det minsta lilla.
Men som ett mirakel, så ersattes min sorg och mitt ingenting med en enorm känsla av tacksamhet.
En chans till.
En sista chans.
Den alla sista.
Nu får jag inte begå några fler misstag.
Inte ett enda.
Inte det minsta lilla.
Nu är tiden rätt för mig att återfå min inspiration, jag borde skriva en bok full av dikter och tackbrev till min älskade S. En bok som kanske, någongång, kan förklara hur djup min kärlek är -om än det bara kunde förklara till 10%

Jag ber om ursäkt till min underbara sambo, S
och till min finaste vän, J
Förlåt, för att jag har betett mig på ett sådant opassande och orättvist sätt mot er båda. Jag älskar er, och vill aldrig göra er illa igen.


Avslutningsvis:
Brian Warner har diagnostiserats med svininfluensan. Men kaxig som han är, så lovar han fansen att vi inte skall slippa undan hans musik. Och att han skall överleva.

Se.

09:31.

We are soon ready for take-off.
På måndag klockan 17:10 lyfter vi, och lämnar lagom-landet. I utbyte får vi storstads-shopping, följt av breath-taking omgivning. Loch Ness och Högländerna.
Skottland, förbered er, för nu jävlar kommer vi.

Se.

20:46.

Jessica Karlsson:

Halmstads snyggaste brud.

Och Halmstads bästa brud!

<3

Se.

13:55.

Min tid på WoW har tagit slut.
När man har vant sig vid ett sådant tidsfördriv, så känns det helt tomt när det är omöjligt att använda sig av det. (Speciellt när jag inte förstod någonting av det som stod på hemsidan, om hur man betalar över internet. Tack vare mina allt för många felgissningar, så kan jag inte köpa ny tid förrän imorgon.)

Det säger inte lite, när jag blir så beroende av ett online-spel, eller vilket annat spel överhuvudtaget.
WoW har tagit över min vardag. Jag loggar in så fort jag vaknar och loggar inte ut förrän jag är så trött att ögonen nästan stängs av sig själva.
Jag har börjat drömma om WoW.

Min tid gick ut för absolut högst en halvtimma sedan, och jag känner hur tiden gå allt långsammare redan.
Vad finns det mer att göra?
Jag är långtidssjukskriven och depimerad, jag kan inte ens tänka mig att gå utanför ytterdörren och försöka finna mig ett intresse.
När jag tänker efter, så kan jag inte minnas att jag någonsin har haft ett intresse. Jag började spela gitarr, men jag slutade efter bara några lektioner, det var liksom ingenting för mig.
I lågstadiet dansade jag bugg -jag trivdes nog rätt bra med dansen. I över ett och ett halvt år har jag velat ta upp danslektionerna igen, men min sjukgymnast på Spenshult sa att det skulle inte gå för sig -mina leder skulle inte klara av en sådan belastning.
Jag fann någonting som jag skulle vilja intressera mig av, men det gick åt fanders. Det känns liksom inte som att det är värt att finna någonting nytt.
Intressen är nog ingenting för mig -jag får hålla fast vid mitt intresse att vara ointresserad av att vara intresserad.