Se.

13:37.

Kära, fina du.

Melissa Horn, du vackra och fantastiska artist, konstnär och poet. Tack för en otrolig torsdagskväll.

När jag har fler ord bakom tungan, så skall jag utveckla min oerhörda glädje som jag kände igår.

Tills dess;

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

jag kan inte skilja på om jag vill va med dig

jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Se.

13:37.

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig

säg nånting
säg nånting

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig

Se.

00:14.

Skitkväll, skitnatt.

Skitjag

Skitliv.

Dö, mitt fanskap.

Dö.

Skitdöd.

Se.

11:41.

Min Socker är sååå mycket bättre än alla andra!

I minst ett år har jag funderat på att göra en dermal bredvid vänstra ögat, och vad skall min vackra Socker ge mig i present? Jo, en dermal! Efter den artonde augusti, så kommer jag att ha ett fint ögonsmycke.

Jag kan inte ens försöka förklara hur varm jag blev i magen, när hon sa att hon fixar biffen.

Åh, Socker, du är den bäst, bästare, bästast <3

(Inte för dina presenter. Många presenter, dessutom. Utan för den du är, den vackra människa som du är.)

---

Jag skall börja blogga oftare nu, än vad jag har gjort de senaste månaderna. Jag känner att jag behöver göra det, för min egen skull. Jag bryr mig inte det minsta om andra läser mina inlägg, jag skriver för min egen skull.

Jag har så många dagböcker, som min psykolog har gett mig i läxa;

- ångestdagbok

-skulddagbok

-självskadedagbok

-vanlig dagbok.

Herre min je, alla ovanstående skall visas upp för min psykolog. Vi skall försöka finna en röd tråd i mina tankar och känslor, för att kunna komma fram till vem jag egentligen är i dagsläget.

Haleda.

Men det är en bra läxa, jag har ingen aning om vem jag är. Jag vet att jag inte är mina diagnoser, jag vägrar att leva efter mina diagnoser. Jag tänker aldrig presentera mig som "Hej, jag heter Nathalie och jag har..." Satan, vad många diagnoser jag hade behövt rada upp.

Jag har inte ens koll på vilka diagnoser som jag har blivit tilldelad, listan har utökats, det vet jag. Men jag vill inte läsa på och börja leva efter "manus". Jag försöker leva efter den människa som jag tror att jag är. Tyvärr så är den människa sjuk och har ett självskadebeteende som heter duga.

Det har blivit ett ständigt återkommande faktum...fem dagar i veckan, tror jag att det har utökats till. Mmh, jag vet...men alla har sina svaga stunder. Kanske har jag fler, eller starkare.

Men hey, jag lever och det tänker jag fortsätta med.

Jag är den viktigaste människan i mitt liv, annars så hade jag inte varit vid liv.

Jag är den viktigaste människan i mitt liv!

Du är den viktigaste människan i ditt liv!

Du är den viktigaste människan i ditt liv!

Lev på riktigt, det är det enda sättet att leva på. Försök att göra ditt liv så bra som du kan.

Vi är dom viktigaste människorna i våra liv!

Love you, bitches.

Se.

19:30.FÖRSTA GÅNGEN JAG BLOGGAR FRÅN MOBILEN. JAG FÖRSTÅR INGENTING-... JAG KAN INTE ENS SE BOKSTÄVERNA NÄR JAG SKRIVER /:

Se.

22:53.

16/7-10, fredag.

Ja, precis, fredag.

Varenda dag som har varit den senaste veckan, de har passerat utan någon vidare mening. Och poff, så var det fredag igen.

För mig är fredagar precis som alla andra dagar, min sjukskrivning har gjort mig till ett dags-ovetandes-zombie. Åtminstone tills dess då fredagkvällarna kommer. Då påminns jag alltid om vilket meningslöst liv jag verkligen har.

Jag är tjugo år och borde "dansa högt över varje golv", men vad gör jag? Jo, jag sitter på min ena barstol vid köksfönstret med datorn i knäet och cigaretten i mungipan. Mitt fredagsnöje är att "Supernatural" sänds på kanal5 då.

Hah.

Ja, jag skrattar verkligen åt mig själv. Och i huvudet snurrar tanke efter tanke runt, alla börjar med "Jag skulle kunna ha...". Det finns så många saker som jag skulle kunna ha gjort på fredagskvällarna. Jag skulle kunna ha levt som de flesta tjugoåringar gör.

Jag skulle kunna ha...

Jag skulle kunna ha ha gjort vad som helst, nästan.

Varit full.

Varit hög.

Dansat med mina vänner.

Knullat med alla grabbar som kommer i min väg.

Jag skulle kunna ha skrattat. Jag skulle kunna ha någonting annat än mig själv att skatta åt.

Jag är inte det minsta full.

Inte det minsta hög.

Jag sitter still, i stället för att dansa.

Jag kan snart betrakta mig själv som oskuld igen.

Och jag skrattar bara åt mig själv.

Jag har klagat så länge på att ingen hör av sig till mig, att ingen frågar vad jag gör, vad jag skall göra, om jag vill träffas. Men varför skulle någon fråga mig? Jag frågar aldrig någon. Jag har inte frågat någon på, vad som känns som, evigheter.

Därför befinner jag mig här. I livet. Inte just här på stolen vid fönstret. Och jag har bara mig själv att skylla.

Den här djävla stolen, vid det här djävla fönstret. Det är vindstilla ute och ibland trampar någon förbi ute på gångbanan, annars så är det bara fordon som hörs.

Och det som är mest spännande, det är grabben som har somnat i min soffa, han snarkar.

Se.

22:25.

Jag känner hur jag långsamt, steg för steg, förvandlas till den svinaktiga slampa som jag en gång varit.

Den destruktiva, svinaktiga, slampa som ville knulla sig fördärvad -i ett hopplöst försök till att förstöra.

Jag trodde att jag ville förstöra alla andras allt. När jag ser tillbaka på den jag trodde att jag var, så ser jag så tydligt och självklart att det var mitt eget allt som jag ville förstöra.

Varför strävar jag efter att bli den "känslokalla", svinaktiga slampa?

Det är ett hopplöst försök till att sluta känna.

Se, vad du har gjort mig. Vem du har gjort mig till. Vart du har satt mig.

Det värsta är att DU inte har gjort mig till någon annan. Jag har gjort mig till den här, jag har satt mig här.

Men det är så enkelt att sätta skuld på dig.

Det är inte dig som jag vill knulla bort, det är mig själv.

Men det är så enkelt att sätta skuld på dig.

Jag vill knulla mig ren, ren ifrån dig.

Egentligen ifrån mig själv.

Men det är så enkelt att sätta skuld på dig!

Det är så enkelt att säga att jag hatar dig!

Men jag hatar mig!

Jag vill knulla mig ren ifrån mig!

Jag är ett tvättäkta svin och jag har någon som skall knulla mig i fördärv.