Se.

14:28.

Bloggen har varit åsidosatt i över en vecka, men nu ska det förändras!

Jag sitter här i soffan, med min första dietshake...och jag kan tala om för er att den smakar inte bra! Den smakar som en glasslös chokladmilkshake och allt jag vill göra är att mixa den med riktig glass. Men det kunde jag inte göra, även om jag ville, för glassen slängde jag för ett bra tag sedan. Jag åt inte ens upp den sista glassen och chokladsåsen -jag slängde det!
Det är en dyr diet, men jag vill verkligen göra någonting åt min enorma viktuppgång nu.
Jag har gått upp 35 kilo på snart tre år -och allt började med antidepressiva. Hur mycket bättre tror läkare att man mår, om man får sådana förödande konsekvenser? Jag har mått sämre med mina antidepressiva och 35 extrakilon, än vad jag hade gjort utan antidepressiva och en djupare depression.
Nu känner jag att det är dags att förlora en del av min övervikt, innan jag går från övervikt till fetma.
Ekonomin lär bli ännu sämre och jag kommer att få ännu värre ångest över bristen av pengar, men min hälsa är trots allt viktigare. Jag vet att jag kan få hjälp ekonomiskt, om jag bara ber om det.
Det kommer att ta tid att gå ner så mycket som jag önskar, men jag får ta det som det kommer och bli tacksam för varenda kilo som försvinner.
Nu väntar resten av shaken, men först måste jag förbereda mig psykiskt för den bristfälliga smaken genom att ta en cigarett.

Ha en underbar dag i solen.
Ciao!

Se.

21:34.

När jag stängde köksfönstret, så fylldes jag av en enorm känsla av tomhet.
Det kändes som att hela min kropp lade av. Dom säger ju att man kan känna ett hugg i hjärtat, det här var inget hugg i hjärtat. Det här var min kropp som lade av för några millisekunder.
Det var länge sedan jag kände en sådan här tomhet...och ensamhet.
Jag kunde se scenariot av hur S gör slut. Jag hörde de orden som han sa, jag hörde hur han sa det, jag såg ansiktsuttrycket som han hade.
När jag stängde fönstret, så kände jag precis den känslan som jag kände då.
Jag sitter fortfarande med den känslan.

Se.

06:53.

Det är väldigt spännande att vakna ca. 05:25 och sedan inte kunna somna om. Efter meningslösa försök, så valde jag att gå upp...klockan 06:34.
Jag skulle ha kunnat sova i fem timmar till.
Typiskt.
Men för att se det från ljusa sidan, så fick jag åtminstone sova i fem timmar.
Nu är klockan 06:58 och nu ska jag klippa, klista och fixa med Hanssons paket.

God morgon på er!

Se.

22:18.

Eftermiddagen blev lyckad!
Igår inhandlade jag ju 50% av det som behövdes till en present till Hansson. Well, idag inhandlade jag de återstående 50% -nu ska jag bara pussla ihop de båda sakerna, så är presenten fullständig och färdig att ges till Hasse.
Jag inhandlade även 50% till ett annat paket. Den andra halvan av det paketet, är väldigt personligt och kommer ifrån hjärtat.
Hej, klura ut det ni!

Jag tog mina piller för ca. 40 minuter sedan, så jag ber om ursäkt ifall inlägget är obegripligt. Men det ska inte heller vara särskilt begripligt.
Jag kommer inte att skriva rakt ut vad det är för paket, förrän efter dess att Hasse har fått dom.

Det blev inget foto på mig och det blekta håret. Men jag ska bleka det imorgon igen, så ni får ett foto efter dess.
Jag hoppas att jag är blond då! Tre blekningar borde räcka!



God natt på er och sov gott! <3

Se.

11:00.

Jag trillade rundor i Halmstad City, igår, för att leta reda på försenad julklapp/födelsedagspresent/påskskit till Hansson.
Halmstad har aldrig tyckts vara så oinspirerande, vart jag är såg så fann jag INGEN affär som verkade det minsta lockande.
Jag skulle aldrig få för mig att ge någonting så opersonligt som ett par strumpor, så H&M och alla andra klädaffärer var uteslutna, sedan har vi dom där affärerna som näst intill bara är till för brudar, sedan har vi dom affärer där allting är för dyrt. Så vad finns det kvar? Lagerhaus och Clas Ohlsson, och 90% av sakerna på Lagerhaus är antingen för dyrt, eller brudgjejer.
Men det blev så att jag fann varsin liten sak till Hasse och Anna. Det fanns en för brudar och en för grabbar, så jag var tvungen. Det är sådanadära härliga Hansson-saker, löjliga oseriösa saker. Och så får Anna någonting litet, hon brukar ju tyvärr bli utan annars.
Jag trillade runt i halva stan, letandes efter någonting specifikt. Men självklart, eftersom jag kom på någonting som jag verkligen ville ge honom, så har dom tagit bort alla sådanadära grejer. Så det gick i lås. Såklart. MEN; det fanns en sådandära maskin på Eurostop -tack, Gud!
Men jag ligger fortfarande efter. Jag har lite påskgodis (lame), en oseriös sak och en halvklar sak. Den där halvklara grejen måste fixas, det blir inte bra annars.
Det där täcker inte ens hälften. Jag är frustrerad.
Så jag är en busy brud idag, jag måste skriva färdigt födelsedagsbrevet (förskrivna födelsedagskort -släng er i väggen), jag måste pussla ihop det halvklara, slå in det oseriösa.
Och imorgon kväll, så måste jag baka födelsedagsmuffins. Jag köpte till och med tårtljus som jag ska sätta i en av dom. Guldiga ljus, till någon som är guld värd. Naaaaaw, jag är väl för söt.

Padde blev utsedd till frisör och fick äran att bleka mitt hår.
Det gick som förväntat, det blev betydligt bättre, men det krävs en blekning till. Jag kanske lägger upp ett foto ikväll.

Nu kräktes katten.
C ya!

Se.

13:37.

(13:37 -REN AWESOMENESS!)

Jag vaknade innan alarmet gick av, av att solen bländade mig -vilket underbart sätt att vakna på! (:
Jag hällde i mig några koppar kaffe, rökte min morgoncigg och var på allmänt gott humör -vilket fortfarande håller i. Jag gick runt med känslan av att det kommer att bli en fin dag, det är inte ofta som jag går runt med den känslan.

Det är en speciell dag:
det är Hansson, Hansson, världens bästa Hanssons födelsedag!
Han har nått den grymma åldern 31, det är den åldern då man borde påbörja sin 40-års kris! Med all rätt.
Så idag bär det av till Halmstad city, för att leta reda på någon slags present. Det alltid lättsamt och enkelt att finna gåvor till denna herre, så det ska nog gå finfint. Om inte annat så får jag åka in till city imorgon igen.
Tyvärr så får det bli lite av en budgetpresent, jag har inte mer än ca. 300:- tills på torsdag. Och då är det försent för att inhandla någonting, för på torsdag hålls det kalas!
Så på onsdag får jag bänkra mig i köket och baka någon slags födelsedagskaka. Då måste även födelsedagsbrevet vara färdigt -inga förskrivna kort här inte, det ska vara personligt och värdigt!
Och värdig är han!

Ikväll är det dags för blekning nummer två! Vi får se om det räcker, eller om jag behöver en tredje blekning.
Haleda, mitt hår kommer inte att må bra!

Efter blekningen kommer dagens blogginlägg nummer två -en sammanfattning av dagen. Om jag hittade någon värdig present till Hasse och hur blekningen gick.
Och så kommer det antagligen en hel del meningslöst babbel, som vanligt.

Jag önskar er alla en fin dag i vårvädret!

Se.

16:56.

Jag har varit lite distanserad under de senaste dagarna.
Livet har sugit riktigt ordentligt och jag har inte varit klarsynt nog för att kunna reda ut mina tankar och känslor. Men här är mitt försök till att få ut lite av det.
Jag har haft det riktigt svårt med sömnen de senaste månaderna, vilket har gjort mig riktigt obalanserad -ungefär som en klimakteriekärring.
Jag har gjort mitt allra bästa, för att hålla det för mig själv och låta det gå ut över mig. Men sanningen är den att mitt obalanserade tillstånd har gått ut över alla andra. Jag kan själv se det hända, men i stundens hetta så känner jag mig maktlös och kan inte förhindra situationen.
Jag blir så himla frustrerad på mig själv.
Och frustrationen gör mig maktlös inför mig själv och jag handlar på sätt som jag försöker att undvika.
Men det känns som att de handlingarna är de enda möjliga.
Och när det väl har hänt, så idiotförklarar jag mig för att jag inte har hanterat det bättre och tagit en annan utväg.
Och då börjar frustrationen om igen.
Det är en ond cirkel, som jag har hamnat i. Som jag har satt mig själv i.
Jag önskar att jag kunde gå i konstterapi. Slänga färgfyllda ballonger på massiva dukar.
Utlopp för aggression, terapi och kreativitet -det låter som en finfin kombination, från min synvinkel.
Att teckna lite försiktigt med kritor i ett A4-block har inte samma effekt.
Är det emot lagen att kasta färgballonger på målardukar utomhus? Jag har ingen lust att åka fast för vandalism.

Se.

20:44.

Jag skrev tidigare på Facebook att jag skulle skriva och lägga upp minst sex stycken filmrecensioner ikväll, men jag kommer inte att skriva och lägga upp någon alls.
För en gångs skull, så vaknade jag innan alarmet gick av och jag var riktigt entusiastisk över att ha hela dagen framför mig. Det fanns så mycket som jag ville ha gjort, däribland recensera vissa av filmerna som jag har sett de senaste dagarna. Jag hade ordentliga skisser, så det hade gått på några ögonblick att renskriva dom.
Det var en härlig dag. Det var solsken, jag hörde fåglar kvittra, jag hörde människor leva.
Det var vår -idag igen.
Och jag började tänka för mycket -idag igen.
Och jag började känna för mycket -idag igen.
Och vem är det som brukar dyka upp i mina tankar, som brukar ta över mitt huvud? Jo, Sebastian.
Och där gick ett gott humör och, vad som kunde bli, en utmärkt dag rent åt helvete.
Så mycket saker som påminner om S, har gått till soporna. Vissa saker lever sig kvar, personliga saker som verkligen betyder någonting, men de ting har jag lagt i en låda och satt undan. Jag ska göra mig av med sängen, på något vis. Om den inte blir såld, så går även den till soporna. Byrån köptes för att vi båda skulle ha plats, den enda anledningen till att den står kvar är att jag inte har råd att köpa en ny. Jag vettifan om vattenpipan kommer att användas igen, men den är från London så den får leva sig kvar.
Jag rakade av mig håret i höstas/vintras, i ren ångest, av en cepeanledning som jag inte ens vill ta upp. Och ibland, så får jag t.o.m. tankar om att laserbehandla bort mina tatueringar, som gjordes när han var med.
Jag vill liksom radera allting.
Det har gått 1 år, 3 månader och 6 dagar sedan det tog slut.
Men jag är kvar i samma sinnestillstånd som jag var då.
Jag har inte kommit någonstans och jag är rädd över att jag kanske är kvar i detta tillståndet länge till.
Jag saknar allting som tillhörde vårt förhållande, eller nästan allting -jag är väl blind för det dåliga som hände och var.
Med S så kom en underbar familj och släkt, som jag ansåg vara en del av min familj. Och så små saker, som grillkvällar, middagar överlag. Och födelsedagar, jular, andra firanden. Att se på utomhusmatcher, i kallt och regnigt väder.
Jag förlorade liksom en del av min vardag, mitt liv.
Jag vet hur illa det är att jag tänker och känner så här, fortfarande, efter så lång tid. Det är riktigt illa. Så ge inga dumma kommentarer om att "det har gått så lång tid, det är dags att lämna det bakom och gå vidare" -jag har försökt, jag försöker fortfarande. Så, shut the fuck up. Det är så här jag tänker, så här jag känner. Och om det är någonstans där jag ska kunna skriva av mig, så är det här -för det här är min blogg.
Om ni bara anser att jag är patetisk, blablabla, emoemoemo och ser halvt ner på mig -så sluta läsa.
Men patetik är konst och konst är att förstå.

Se.

21:08.

Jag har spenderat hela morgonen med att vakna, somna om, vakna igen, somna om igen... om och om igen. Vartenda gång som jag vaknade till, så kändes det som att jag hade sovit bort hela dagen -och jag ville fortsätta med det. Jag ville bara sova fram tills det var dags att gå och lägga sig igen.
När jag inte kunde somna igen, såg jag på klockan och såg till min förskräckelse att klockan bara var 13:07. Vad i hela fridens namn? Hur skulle jag kunna fortsätta sova bort hela dagen, när jag redan "har sovit bort den"?
Jag önskade att jag var bakfull, men så var ju inte fallet -nej, jag mådde bara åt helvete, rent psykiskt IGEN!
Okej, vi känner mig, vi vet att jag alltid mår psykiskt dåligt, men de senaste veckorna har varit värre än vanligt. Jag vet varken ut eller in längre.
När jag väl sover, så går det inte att väcka mig. Jag har ingen aptit, vilket jag är tacksam över, men när jag äter så vill jag inte sluta. Jag vill spendera pengar hela tiden, för att få lite av den där materiella lyckan, som försvinner efter någon timma -vilket min ekonomi också gör. Jag har inte betalt min Siesta!-biljett, för jag har köpt andra saker. Och Siesta! är någonting av det enda som jag kan tänka på, någonting som jag verkligen inte vill missa. Jag inget intresse av att göra saker. Jag kommer med undanflykter hela tiden, så att jag slipper göra vissa saker. Även om jag vill göra det. Jag har skolkat från mina psykologmöten i en månad nu och det känns som att jag kommer att sjukanmäla mig på tisdag igen.
Jag har för mycket som får mig att må dåligt, för att orka prata om någonting av det. Det skulle bara få allting att komma upp till ytan och jag skulle vara tvungen att tänka på det, göra någonting åt det.
Vår, ja, det är vår. Det är sol. Det är riktigt härligt väder. Människor har kommit ut ur sina gömmor och lever!
Jag vill bara gömma mig.
På våren SKA man gå ut, man SKA göra saker. Det är ju så härligt väder.
Ja, det är det. Och fy fan, för det.
Jag har suttit i över tio minuter och skrivit saker som jag skulle kunna tänka mig att göra, "nu när det är så härligt väder". Men jag har raderat alla aktiviteter som jag har kommit på -jag kommer inte på några aktiviteter som är ärliga, jag kan inte tänka mig att göra någonting.
Jag vill bara gömma mig.
Alla som anser att jag borde åka till psyk räcker upp en hand.
Jag räcker upp båda mina och jag lånar ett dussin till.

Se.

18:15.

Jag är så himla stolt över mig själv idag!
Jag vaknade och steg upp i tid, hällde i mig kaffe, sminkade mig till och med lite, valde kläder på nolltid och hann med bussen -allt på en och en halv timma.
Personen som gjorde detta möjligt är...dum du du dum...PATRIK BENGTSSON!
Han var ledig från jobbet och förkyld som attan -ändå ställer han alarmet för att väcka mig klockan 08:00. Som om inte det vore nog, han följde med mig till introduktionsmötet för skrivarkursen.
Vad kursen egentligen går ut på är att vi skulle skriva individuella verk, som sedan sätts ihop till en bok. Vi kunde även ha sidoprojekt. Jag däremot, som är den jag är, frågade om jag kunde köra mitt eget race och försöka få ihop en egen bok. Och kladda ner någonting litet till den förtänkta boken.
Booyah! Nathalie fick sin vilja igenom!
Den möjligheten hade jag nog inte fått, om inte Padde var med. Han var en trygghet, jag var inte ensam, så jag vågade fråga. JAG vågade fråga!
Kursen ska börja någon gång i slutet av maj, var det tänkt. Vilken Satans himla timing! Jag åker till Siesta! den sista maj, sedan är jag hemma i typ nio dagar innan jag åker till Italen och är där i två veckor. Jag kommer att missa början av kursen, det känns väl lite sådär...
Men, som den svenska- och samhällsbög som jag är, så kommer jag att vara ikapp dom redan innan dom har börjat.
Kursen ska vara i cirka två år. Två år! Det innebär att jag kommer att ha ett LIV i två år, där jag ska prestera på något sätt.
Och det känns så himla bra!

Efter dess att introduktionsmötet hade slutat, så kidnappade vi Paddes mors bil och for på en utflykt till Flygstaden och Skopunkten.
Väl inne på Skopunkten blev det tre par skor för priset av två. Även fast jag är bruden av oss två, så var det herren i sällskapet som kom därifrån med två par skor.
Två par skor som jag godkände ^.~
Och jag fick ett par awesome pjux. Dom påminner om Converse, som är sammanslagna med skateskor. Finfina, svarta med blommigt mönster (:



Efter att ha inhandlat skor och efter att jag kissade offentligt bakom en gul "bod", precis bredvid en drive-in, så åkte vi in till Halmstad centrum.
Ett försök till fönster-shoppande på Åhléns, blev till ett äkta shoppande. Jag såg nämligen ett awesome skrivblock, som kommer att vara perfekt till min kommande skrivarkurs. Framsidan sög dock, så jag köpte en mapp med stjärnor -så jag ska klippa sönder mappen och göra en ny framsida på blocket ^^,
Stadsturen fortsatte med en fika på Espresso House med herr P och min fina mor. Det är himla fint att sitta på en uteservering i solsken, men Satan vad kallt det var -lite extra kallt, med tanke på att jag drack en is-chai (intresse-smurfen jublar).
Hej, smarthet.
Patrik lämnar gruppen för att åka hem och kurera sig och jag och mamma begav oss ut på jakt efter en ny vårjacka till mig.
Sagt och gjort, jag fann mig en skinnjacka på Cubus för 499:- Och klurig som jag är, så ringer jag min far och ber om bidrag -Boom, 250:- bidrag! Och inte slutar det där, inte. Nehej då. Då var det 30% rea, till på köpet! Så pappa lägger 250:- på en jacka som nu kostar 349:-
Det blev en himla billig jacka, för min del!
En himla billig shopping, överhuvudtaget!
Ett ordentligt skrivblock, en mapp, fika, cigg, ett par skor och en jacka = 350:-

Jaha, ja. Då bar det av till psyk och ett läkarmöte.
Jag såg fram emot det, lika lite som jag alltid ser fram emot det -och nu var jag ändå på bra humör. Men mötet gick finfint.
Vi diskuterade min sömn, eller snarare brist på sömn, och jag fick höjd dosering på Imovanen. Min läkare är fin som skriver 1-2 när man egentligen inte "får" ge en sådan dosering.
Jag fick även höjd dosering av Voxran, som hittills inte har gjort någon större skillnad -ingen skillnad alls, faktiskt. Men jag ska ta dubbel dosering nu, i minst en månad, för att se om det gör någon skillnad då.
Sedan diskuterade vi det där som man alltid diskuterar -ångest, oro, självskadebeteende, blablabla.
Ofta såg han förskräckt ut, när vi pratade om hur jag faktiskt mår. Men då skämtade jag bara bort det och bytte samtalsämne.
Jag mår liksom för bra idag för att tänka på att jag mår dåligt.
Men som sagt, det var ett givande möte och jag är nöjd med min läkare -när han väl inser att han har ett arbete.

Nu sitter jag i min soffa och är RIKTIGT nöjd med dagen! Och jag är så himla stolt över mig själv!
Ibland, så duger jag!

Se.

22:08.

Haleda, jag tror att jag precis kom underfund med hur STORT det faktiskt är för mig att börja med den här kursen.
Det låter säkert som småpotatis för er, men detta innebär ansvar som jag inte är van vid, ansvar som jag lade bakom mig när jag först blev sjukskriven -det var för över två år sedan.
Nu ska jag ta ansvar för att vakna på morgonen, jag ska gå upp -i tid! Vid ett bestämt klockslag! Och jag ska ta mig ut, jag ska komma i tid, jag ska vara uppmärksam, jag ska göra vissa bestämda uppgifter. Det är skolan all over again -jag skolkade hela högstadiet och jag hoppade av gymnasiet, jag är inte en skolbrud.
Jag är rädd.
Jag är rädd, jag vill gömma mig under täcket i stället för att gå upp, jag vill gråta och skaka av ångest, men jag är så himla entusiastisk samtidigt.
Så himla motsägelsefullt.
Men jag har laddat kaffebryggaren, så jag ska dricka mig hyper imorgon bitti och jag ska ha med mig en petflaska med kaffe. Jag dricker inte kaffe, jag behöver telefonhjälp för att kunna hantera kaffebryggaren. Jag kommer att bli en livsfara.
Gudars skymning.
Jag har, seriöst, bett till Gud idag för att jag ska klara av det här -jag tror inte på Gud.
Jag röker min tredje cigarett på raken nu.
Hela börja-kurs-grejen är inte bra för min hälsa.
Och ändå så kan jag inte bärga mig, för att få åka dit och sätta igång med mitt skrivade.
Haleda.
Jag vet inte om jag kommer att behöva ha ett block och en penna imorgon, men nu ska jag packa ner det.

Se.

16:47.

Min mobil dog tydligen under natten, så jag vaknade inte förrän runt 13:30 idag -viket vände mig dag totalt upp och ned. Än en gång så gick jag miste om halva dagen och jag förstår inte när jag vände på dygnet, på ett sådant här dramatiskt vis.
Jag brukade vara duktig, gå och lägga mig klockan 22:00 och vakna 10:00. Jag hade hela dagarna framför mig och jag fick saker gjorda. Nu är min vardag bara kaosartad.
Dessutom så ska jag på min första skrivlektion imorgon, vilken börjar 10:00. Det innebär att jag MÅSTE vakna och gå upp klockan åtta, för att hinna ha en präktig ångest över att gå utanför ytterdörren, träffa nya människor och behöva vara social -ensam. Och jag kommer att ha klädångest, jag kommer känna att jag MÅSTE ha smink på mig och se hyfsat okej ut.
Och är det någonting som jag inte klarar av, så är det MÅSTEN!
Jag ser verkligen fram emot att gå den här kursen, men jag har en tendens att inte ens KUNNA vakna innan klockan 12:00 nuförtiden -även om jag ska göra någonting som jag verkligen behöver eller vill.
Men jag har en nyladdad mobil, jag har ställt fyra alarm och jag min personliga väckarklocka -Padde. Så jag håller tummarna för att jag ska vakna och komma upp i tid imorgon bitti. Ni får gärna hålla tummarna för mig, ni också. Och har någon av er mitt nummer och är vakna så tidigt; SNÄLLA RING MIG VID 08:00 OCH VÄCK SKITEN UR MIG! Skrik på mig, hota mig, gör vad som helst; bara jag vaknar!
För jag vill verkligen dit, jag vill komma någonstans i livet och det känns som att jag tar ett steg i rätt riktning genom att ta den kursen. Dessutom så får jag utveckla mitt skrivande, än mer än vad jag gör på egen hand, och jag får visa upp mina arbeten för ännu fler människor.
Åh, for the love of God, låt mig vakna i tid imorgon!

Se.

22:23.

Jag hade mycket på schemat idag, ville ha diskat, dammat, dammsugit och duschat innan O.C. började klockan 15:00. Well, jag hann med allting förutom duschen. Och min rygg tog så mycket stryk av städningen, så jag klarade seriöst inte av att ta mig upp ur soffan och in i duschen.
Jag skulle även ta itu med några av de idéer som jag har fått under den sista veckan, men jag har varit alldeles för ofokuserad för att ens kunna göra en punktlista över ALLA idéer jag har, utan att ens sålla ut några.
Så nu sitter jag här -oduschad, med en otrolig smärta i kroppen och ingen större klarhet i huvudet. Dagen blev alltså inte riktigt som den var tänkt.
Men jag har en väldigt ren lägenhet, det är alltid något.

MTV har börjat sända om den första säsongen av Jersey Shore, som visas måndag-torsdag, och de nya avsnitten från den tredje säsongen visas på söndagar -PLUS att jag har hela datorn full av alla de tre säsongerna.
It's Jersey Shore-heaven, baby! Och drar full nytta av det!

Nåväl, kvällens Jersey Shore-avsnitt är slut, det betyder att det är dags för Nathalie att gå och lägga sig.

Se.

10:28.

Efter en god natts sömn, så känner jag mig redan lite klarare i huvudet. Så jag hoppas på att ha en produktiv dag framför mig.
Innan OC börjar klockan 15:00, så vill jag ha hunnit med dom tre D:na (diska, damma, dammsuga) + ett fjärde D -duscha. Efter att ha varit så huslig, så är det inte mer än rätt att jag tar mig en timmas relaxande framför teven och OC. Sedan blir det till att slava vid spisen och tillaga en god pastasås.
Om jag har någon slags hjärnaktivitet därefter, så ska jag försöka få ordning på alla mina idéer angående ritningar, noveller, dikter och dylikt. Det är en hel del idéer som snurrar runt, så det är mycket att gå igenom och bearbeta. Och efter dess återstår det att rita och skriva en del skisser.
Ja, allt det kreativa lär ju inte komma på det klara under bara en dag. Men jag hoppas att jag kan komma en liten bit på vägen idag och ikväll.

Haleda! Att det kan kännas så bra av att ha sovit. Jag vaknade lite tidigare än vad jag behövde tror jag, men jag föredrar den här tröttheten framför utmattningen. Och jag hade en del mardrömmar. Men trots det, så känns det som att jag aldrig har sovit så gott förut.
Jag vaknade och kände mig mänsklig!

Se.

22:01.

Haleda, som mitt huvud har snurrat den senaste veckan.
Jag har inte haft några bra insomningstabletter, så jag har inte kunnat sova ordentligt. Jag har deckat av utmattning runt 06:30 - 07:30 på morgnarna och vaknat runt 14:00-15:00 på eftermiddagarna. Man blir inte utvilad av en sådan sömn, så jag har ju varit lika trött när jag vaknat som när jag somnat.
"Bara" av en sådan sak, så snurrar huvudet rejält. Jag har haft konstant huvudvärk och yrsel -på gränsen till migrän. I över en vecka.
Men nu har jag mina Imovane hemma och jag förväntar mig flera nätter av underbar, härlig söööööömn!
Men det är ju inte bara sömnen som har fuckat upp mitt huvud.
För några veckor sedan passerade jag S i stan, som jag tidigare har nämnt. Och det har inte bara fuckat upp mitt huvud, det har fuckat upp hela min vardag.
Jag kan inte sluta tänka på honom.
Vissa stunder blir jag such a hater och maler på om hur nedvärderande han såg på mig -som att jag aldrig har betytt någonting, någon gång för honom. Som att det vi hade inte ens hade existerat.
Andra stunder kommer alla mina känslor upp till ytan -jag saknar och älskar honom, över allting annat. 1 år, 2 månader och 30 dagar har passerat sedan han gjorde slut och jag älskar honom fortfarande lika mycket som jag gjorde under hela vårt förhållande.
Och det är den största bidragande faktorn till att min huvud är fuckat.
Sedan har mitt huvud ett positivt snurrande och det är att jag har fått så många olika idéer till olika ritningar och noveller. Det gäller bara att få snurrandet lite mer sammanhängande, så att jag kan reda ut vilka idéer som är bra och som jag kan använda mig av.

Nu ska jag inta ryggläge, se på "Celeb. rehab with Dr. Drew" och försöka sova.
God natt på er, allihop :*

Se.

01:09.

Sober House -fy, fan, vad rörd jag blir av att se människor bli rena ifrån droger.
Jag tog mig en tyst minut för alla de som inte finns hos oss längre, för se som fortfarande lever i sina missbruk och för de som lyckats att ta sig ur det.