Se.

20:57

Det är väl idag som man ska tänka tillbaka på året som gått.
För min del så har det mest passerat. Inte mer än så.
Det har gått så fort, som att någon har spolat fram en film som man ser på. Ni vet när man ser vad som händer, men det går för fort för att riktigt hänga med och förstå handlingen. Precis så känns det.
2011.
2012.
Det bara en ny slutsiffra.
Men ändå så ska man se tillbaka på 2011, året med en tidigare slutsiffra. Varför ska det vara så speciellt? Så viktigt och självklart?
Äh. Öppna en ny öl, blanda en ny grogg. Sup. Det är ju nyårsafton.
Det är också självklart -att man super sig redlös på nyårsafton.
Åh, den här dagen. Det här datumet.
Lördag 31/12-2011.
Söndag 1/1-2012.
Det är bara idag och imorgon.
Den stora supardagen och bakfylledagen.
En dag av "jag ska sluta röka" och "jag ska gå ner i vikt".
Nästa dag sitter man med en hemkörd pizza och sedan tar en cigarett efter maten.
Där bröts löftet.
Som alla andra år.
2010.
2000.
Nittonhundravadsomhelst.
Men jag ska försöka följa strömmen nu.

Mitt 2011
Jag umgicks mycket med en fin vän, som fick mig att må lite bättre och skratta. Självklart så förälskade jag mig i henne. Hon sa någonting om att hon inte visste vad hon kände, att hon inte vågar känna. Att hålla henne i handen och pussas och kramas lite, det fick mig att känna mer. Lite glädje och uppmuntran. Men med tanke på min bakgrund av otur, så blev det inte mer än så. Det högg till lite i hjärtat.
Mitt livs kärlek "lämnade mig" för ett varmare land, på andra sidan av jordklotet. Även det högg till i hjärtat, men mer smärtsamt. Jag blev genast, om än, mer deprimerad och kände en sådan innerlig ensamhet. All saknad fick vansinnet att växa, men vad förväntar man sig, när halva hjärtat befinner sig på andra sidan av jordklotet?
Jag for på en utomlandsresa med min crush och min far. Jag presenterade henne för släkten i bergen och bodde i ett kollektiv. Vi plaskade runt i bergsfloden med drickbart vatten. Jag presenterade henne för släkten vid havet och bodde fem personer  i en etta med stort kök och balkong med fin utsikt. Vi gick på guidad tour i en vacker grotta. Vi badade i havet. Havsvatten, jag som hatar havsvatten.
Jag for till Helsingborg, för att gå på en fin konsert med min far. Min far som har god musikstil. På scenen stod Säkert, följt av The Ark och Håkan Hellström. Det var underbara spelningar och jag dansade med min far och skreksjöng med i vartenda låttext.
Jag packade en väska med kläder för en vecka, redo att åka med bussen ner till mitt älskade Malmö och Malmöfestivalen. Utan att ha någonstans att bo. Ingenting kan ta staden ifrån mig, inte ens brist på sovplats. Dagen innan jag skulle fara, så ordnade min far en boplats till mig. Jag behövde inte sova på stationen. Jag trivdes där jag bodde, människorna var underbara. Jag var på gudomliga spelningar, träffade band, pussade på dom och fick autografer...och sa adjö till The Ark.
Jag köpte en biljett till den finaste konserten på väldigt länge, en av de finaste som jag någonsin har varit på. Melissa Horn vann mitt hjärta när hennes första skiva blev släppt. Detta året växte min förkärlek till denna vackra kvinna och hennes gudomliga musik och texter. Jag kände en innerlig lycka, jag var lyrisk! Jag hamnade först i kön och bytte fina ord med Melissa, fick oändligt många autografer, pussar och kramar. Lyckan som uppstod när Melissa mindes mig från senast, kände igen mig, visste vem jag var!
Efter dess har det inte skett mycket. Ingenting märkvärdigt. Ingenting som jag har lagt på minnet.
...så kom julen...
Den 23:e firades, som vanligt, med min mor och far. Och detta året infann sig även Padde. Vi tvångsspelade Bingolotto, men mellan dragningarna spelade vi ett betydligt roligare spel, som stressade upp oss och fick oss att skratta till tårar. Julklappsutdelningen väntade inte tills efter midnatt, som det vanligtvis brukar.
Så kom julafton. Åh, denna överskattade dag, med tvång om både det ena och det andra. Ja, vad kan man säga? Kalle Anka för 21:a gången, lika tråkigt som det har varit de senaste tio åren. En lite awkward stämning, eftersom släkten varit lite ostadig den senaste tiden. Men det är ju bara till att bita ihop och le. Som alla andra jular. Vissa värdelösa klappar, som jag lagt i en påse som väntar på att bäras ner till soprummet. Ja, en jul som alla andra.
...och så kom nyårsafton...
Visarna står på 21:42 och jag sitter med datorn i knät, och tvingar mig själv till att gå igenom ett år som jag lika gärna kunnat vara utan.
Ja, jag är 21 år och sitter hemma på nyårsafton! Åh, Jesus Kristus, vilket vansinne!
Jag har inget behov av att springa runt i för mycket smink, i kläder som jag egentligen inte tycker om. Inget behov av att grogga för mycket, bli stupfull och hångla upp random grabb på tolvslaget.
Jag behöver inte lägga pengar på raketer och smällare, och allt annat som låter och lyser. Jag bor på Andersberg, det är rena Beirut på nyår.
Om jag vill ha lite sprakande, så kan jag tända ett tomtebloss.
2011.
Åh, vilket år!
Jag lyckades hålla mitt nyårslöfte för detta året.
Först tänkte jag på "ligg inte med någon", sedan blev det "ligg bara med snygga människor", tillslut blev det "ligg bara med fula människor om dom köper saker till mig".
Jag höll det. På vilket sätt, det kan ni får klura på själva.
Nästa års löfte? "Ta bättre hand om min kropp, ät hälsosammare och motionera mer." Sedan tillät jag mig att ha ett andra löfte, för jag slår på stort! "Ta bättre hand om mitt psyke, ta emot den hjälpen som erbjuds."

21:56.
Om bara lite mer än två timmar så byts slutsiffran ut.
Jag ska lägga mig tillrätta, sätta igång en halvkass rulle och snart sova.
Gott nytt djävla år på er!

Se,

19:16


Jag träffade henne i stan, någonstans där hon arbetade, eller på någon ungdomsgård.
Jag var skeptiskt och fick ont i magen av bara tanken, men hon övertalade mig till att följa med henne hem.
Han bodde hemma.
Han kom hem efter några timmar, utan vetskapen om att jag var där.
Han blev arg när han såg mig.
Jag blev förkrossad när jag såg honom.
Han var bara hemma för att packa bilen full. Han skulle flytta till en annan stad. Och hade bråttom.
Han gick med på att prata med mig, om jag hjälpte honom att packa först.
Vi satte oss ned och började prata. Jag höll hans hand. Och jag grät.
Vi pratade om allting, allting som vi delat.
London, Malmö, alla konserter, att bo tillsammans, vår förlovning. Allting som gjorde mig och honom till ett vi.
Han såg på Håkan med mig, jag såg på Dropkick Murphys med honom. Vi delade våra favoriter med varandra.
När vi kom fram till slutet, så grät han också.
Sedan släppte han min hand och jag såg honom åka iväg med alla sina saker.
Det var precis så som det hände på riktigt.
Jag grät när jag vaknade.


Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare med någon ny, när jag bara har stått still efter honom.

Se.

11:57

Jag sitter i sängen och ser på "Harry Potter och Hemligheternas kammare", vilken är en helt okej rulle. Men allt jag kan tänka på är "Harry Potter 3", vilken är en satir av filmen, på YouTube.
Om ni inte har sett den, så måste ni göra det!

Detta inlägget tillägnas mitt livs kärlek.
<3

Se.

14:00.

Har ni tänkt på att Lena Olin är med i typ ALLA av Lasse Hallströms filmer?
Well, I did.