Se.

19:29

De kallar mig galen, älskling, men hämnden är ljuv.

Se.

17:07

Det har varit ett fullspäckat schema den senaste veckan. Och jag blev än en gång påmind om hur jag avskyr att flytta. Men det har gått bra och lägenheten ser mer och mer ut som ett äkta hem. Och det känns mer och mer som ett äkta hem.
Jag har bäddat in bäddsoffan och sover i en riktig säng, i ett riktigt sovrum. Jag sitter och äter vid ett köksbord, i ett riktigt kök, istället för vid ett lågt soffbord. Jag lever i en riktig lägenhet, istället för i en isoleringscell. Och jag har äntligen min efterlängtade balkong.
Jag har ett ordentligt hem och jag tänker inte flytta härifrån innan dess att jag har skaffat en karl och är på smällen.
Och gud nåde mig om det är inom en kvart.

ffgt5rrrrrrrrrrr555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555ggggggggggg
/Presley

Det känns, stundvis, som att livet leker. Men det gäller att ta i trä, det kan vända hur snabbt som helst.
Som det brukar göra.
Men när kent spelas på hög volym och jag ser mig runt i rummen, så känner jag bara en varm känsla i magen och kan inte sluta le.
Sedan finns det väl fler anledningar till att le. Men jag ska låtsas att vara hemlig och mystisk, så jag säger inte mer än så.

Nu ska jag göra mig en kopp chai och röka en cigarett på balkongen -bara för att jag kan!


xxx
(bara för att det är så mesigt)

Se.

23:24

Jag har en sten i mitt bröst. Jag har en konstig känsla inuti. Jag har en förvirrande tanke i mitt huvud.
Alla de tre säger att jag har förlorat någonting.
Att jag har förlorat någonting som jag aldrig har haft.

Det är tungt att förlora någonting som man aldrig haft,
lika tungt som det är att förlora någonting som man faktiskt en gång hade.

Se.

00:47

Då sitter jag här igen, mitt i natten.
Och jag vet inte hur det känns.
Jag vet knappt hur någonting känns.

Förvirringen och jag har alltid gått hand i hand, men nu har den tagit överhand och släppt mitt grepp.
Jag gick vilse här, i förvirringens land. Jag tappade kartan, och vet inte hur jag ska komma härifrån.
Det är ett obehagligt land, ett skrämmande ställe att vara fast i.
Tänd ljusslingan, så att jag kan se min väg hem.
Ge mig ett facit, så att jag kan se rätt och fel. Så att jag kan se vad jag gör fel, så att jag kan rätta mig efter alla "jag bör" och "jag bör inte".

Jag vill någonting, som jag bör låta bli. Jag gör det ändå.
Det är bara sådan jag är.
Jag tystar ner sanningen, vägrar lyssna på den. För jag gör det jag vill ändå.
Så är det när "jag vill" vinner över "jag bör inte".
Så går det till, när man hamnar åter på ruta ett.

Plötsligt är man tillbaka
På ruta ett